Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Sundsvall skaffade jag hål i öronen

Nu kan ST:s läsare bidra till boken "Den dolda staden". Än återstår några dagar att skicka in sina minnen. Här är ett inkommet exempel.

Annons

Plats: Storgatan/Gågatan nära torget Tid: 1989

Jag växte upp i den lilla grannstaden Hudiksvall. I tidiga tonåren började jag och mina kompisar ibland ta bussen till Sundsvall för att shoppa, fika eller bara känna oss lite fria. På hemvägen åt vi godis och beundrade våra nya inköp.

Min mamma hade alltid varit emot hål i öronen och varnat för nickelallergi. Jag var en av få i klassen som inte fick ha örhängen. Fyllda fjorton hade jag gett upp både hoppet och tjatet och tänkte inte så mycket mer på det. Men så en dag under något av vinterloven åkte jag till Sundsvall, denna gång utan kamrat. Utanför en salong på gågatan, i närheten av torget, stod en oemotståndlig skylt om håltagning och drop-in. Innan jag hunnit tänka färdigt klev jag in och sa att jag ville ha hål i öronen. På åttiotalet krävdes inga föräldraintyg, utan allt jag behövde göra var att välja läkörhängen. Tio minuter senare traskade jag nöjd därifrån med mina nytagna hål och någon hundralapp fattigare.

Jag försökte aldrig ens dölja mina örhängen när jag kom hem den kvällen. Och mamma? Hon log och tyckte nog att hon lyckats med sin nickelpropaganda länge nog.

Mer läsning

Annons