Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Iberiska impressioner

Annons
Musik av Albéniz och Sorabji
Hyperion/Altarus

Isaac Albénizs svit \"Iberia\" hör till 1900-talets mest betydande solopianoverk. Det blev den spanske tonsättarens sista stora tonsättning, där Albéniz på allvar lyckas smälta samman fransk impression, ytterst raffinerad virtuositet i Liszts anda och det typiskt spanska.
Det här är ytterst svårbemästrad musik som kräver en uttolkare som förmår fånga musikens ständiga skiftningar utan att den faller sönder i sina beståndsdelar. Att satserna dessutom är diaboliskt svårspeladE har gjort att få pianister vågat ta sig an hela verket. Alicia de Larrochas inspelningar har under en lång tid dominerat skivkatalogerna och till och med Vladimir Horowitz erkände hennes mästerskap i den här repertoaren. Det är framför allt den sista tolkningen (Decca) som brukar lyftas fram som den främsta versionen av \"Iberia\". Fortfarande, efter drygt 30 år, rymmer den en självklar auktoritet präglad av de Larrochas förståelse för musikens rötter; en genomlyst värdighet som balanserar de många extrema stämningarna.
Marc-André Hamelins senaste inspelning på Hyperion (CDA67476/7) är mig veterligen den första tolkningen som på allvar kan mäta sig med de Larrochas. Om den senare mer lyfter fram det typiskt spanska, ger Hamelins version mer utrymme åt den senromantiska harmoniken och flerstämmigheten. Mångskiktat fängslande blir det en på många vis mer skiftningsrik och färggrann resa än de Larrochas. Hamelins enastående pianistiska färdighet gör dessutom att han formar de mest komplexa passager utan att behöva ta minsta hänsyn till svårigheterna. På skivan finns även \"Navarra\" som låg ofullbordad vid Albénizs död (här avslutad av amerikanen William Bolcom) samt ytterligare fem pianosatser av tonsättaren. Inspelningen klingar naturligt och klart.
Engelsmannen Kaikhosru Shapurji Sorabji brukar nämnas som tonsättaren av världens längsta publicerade solopianoverk, \"Opus Clavicembalisticum\" (1930). Med en speltid på över fyra timmar och en ofattbart komplicerad notbild hör det verkligen till de störst upplagad soloverken någonsin. Att Sorabji senare i karriären skulle skriva ännu större pianotonsättningar gör inte \"O.C.\" mindre imponerande. Skivbolaget Altarus (AIR-CD-9075) återutgivning av John Ogdons kompletta inspelning från 1988 är en klar förbättring: från fyra till fem cd ingen av satserna delas upp, som tidigare, på två skivor och en mer öppen ljudbild. Ogdons spel imponerar storligen i det här hypnotiskt fängslande mastodontverket.
Sorabjis var mycket väl förtrogen med den spanska musiken och framhöll gärna sitt förmodade spanska påbrå på moderns sida. Ett av hans mest briljanta soloarrangemang är baserat på Ravels \"Rhapsodie espagnole\", magnifikt inspelad av Michael Habermann på Bis. Trots en speltid på 64 minuter bjuder Sorabjis \"Fantasia ispanica\" (Altarus AIR-CD-9084) på verkligt fascinerande lyssning. De fem satserna är inspirerade av Ravels exempel, men tonspråket har mer gemensamt med \"Iberia\". Även om klangpaletten ibland blir väl begränsad, övertygar Jonathan Powell med sitt väl sammanhållna och klart uttecknade spel i den här premiärinspelningen. Tydlig ljudupptagning som dock klingar vasst i diskanten.

Mer läsning

Annons