Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idéerna tynger romanen

/

BOK Lennart Hagerfors: Arons knä. Norstedts.

Annons
Tystnaden och stillheten, det avskalade och nästan naket råa landskapet på Fårö, de rensköljda svarta stenhällarna och tomma vidderna, det har nu blivit hans ensamma liv. Med sin hund går han långa promenader och lutar sig tryggt mot den tunga tystnaden. Han har, på sitt sätt, lämnat den krävande och okontrollerbara världen. Tidigare var han aktiv företagsledare, ägare av en stor koncern. Nu styr han sin förmögenhet och sina anställda via några få korta telefonsamtal.
\"Det var just detta jag trivdes med\", säger Aron Ask, \"att havet nästan alltid var tomt och att patiensen nästan aldrig gick ut.\"
Aron Ask är inte bara en ensam människa. Han är också en ovanligt ful man. Storvuxen och tung och med ett utseende som påminner om Sokrates. På Fårö har han bott sedan 1988 och sin son Adam har han inte träffat på fyra år. En dag, när vinden är ovanligt fuktigt kall och oberäknelig i sina tvära kast, hugger det till av smärta i knäet samtidigt som Aron Ask står och tittar på det träd där sonen en gång när han var pojke ristat in sitt namn.
En saknad vaknar till liv. En tomhet gör sig plötsligt påmind. En tanke föds. Han måste hitta sin son igen.
Han lämnar sin självvalda isolering och ger sig av för att hitta Adam. Det visar sig snart att det inte bara är Aron som saknar sin son. Adam är försvunnen. Ingen vet var han är.
Enstöringen Aron Ask lämnar sitt Fårö, sin trygghet och sina invanda rutiner, och ger sig ut på en lång resa, en resa som leder honom till såväl Stockholm och Ramsele som Kongo och Egypten. Men först och främst är det en resa som leder inåt.
Det är en mycket fängslande upptakt som Lennart Hegerfors skapat i sin nya roman \"Arons knä\". En man ställs inför svåra beslut och händelser som berör grunden för hans existens. Han kommer att tvingas möta sig själv.
Lennart Hagerfors tillhör våra allra stilsäkraste författare. Hans språk är avskalat, konkret och sakligt men ändå fullt av underliggande associationer och dolda tankesprång. Han söker sig ständigt fram på nya och överraskande vägar. Lennart Hagerfors har skrivit många lysande böcker, inte minst hans förra bok \"Längtan hem\" vari han utforskade sin barndoms Kongo där han växte upp som missionärsbarn.
I \"Arons knä\" ställer han västerländskt tänkande mot afrikanskt, det linjära mot det cykliska, det förnuftiga mot det ockulta; det sönderorganiserade och inrutade livet mot det spontana och öppna; tron på mirakler mot tron på rationaliteten. Problemet är att Lennart Hagerfors denna gång försöker famna alltför många frågeställningar. Han vill för mycket. Romanen, och dess handling, klarar inte full ut att bära upp all denna tyngd av tankegods. Idéerna blir till sist ett självändamål och då lämnas läsaren dessvärre utanför.

Mer läsning

Annons