Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

In i SVT:s svarta hål

/

Är månne Eurovisionsschlagern Europas största kulturevenemang?

Annons

Varje onsdag har Gomorron Sverige i SVT en kulturpanel. Det var den som fick frågan. Förvåning. Tystnad. Nej, det var inget skämt. Frågan var allvarligt ställd.

Den frågan säger mycket om värderingarna inom televisionen. Många chefer och medarbetare tycker på fullt allvar att den här tävlingen är ett kulturprogram. De är de sanna cykloperna, enögda och enkelspåriga.

Därför satsas det mycket programtid och pengar på Mellon. Den blir större och större, dyrare och dyrare. En gökunge som knuffar ut fåglar med ett rikare sångregister. Resultatet blir som så ofta enfald istället för mångfald.

Nu vann Sverige i Wien. Det innebär att uppmärksamheten inför nästa års festival kommer att skruvas upp till vansinnets höjder. Man har ju redan låtit programformen växa genom delning:

Uttagningar, kvarts-, semi- och nationsfestivaler och så snart grande final i Sverige. Det kommer att bli ett stort evenemang, resursslukande och fruktansvärt dyrt.

SVT har ingen möjlighet att finansiera spektaklet med hederliga licenspengar. Man släpper in sponsorer. Sådana ställer krav på att exponeras på ett visst sätt. Det handlar inte bara om smygreklam utan om att sälja ut SVT:s oberoende. Enligt avtal och regelbok ska inte den licensfinansierade televisionen vara beroende av den kommersiella marknaden. Den ska inte konkurrera med TV 3 och TV 4 och allt vad de heter om reklampengar. Det ger SVT allt oftare blanka fan i. Därför frågar sig allt fler varför företaget ska få både licens- och reklampengar.

Hela idén med public service – en television i allmänhetens tjänst – sjunker därför ihop som en misslyckad sufflé.

När Bengt Göransson (s) var kulturminister talade man om att motverka kommersialismens negativa verkningar. I den kampen var den oberoende radion och televisionen viktiga spelare. Nu har SVT själv blivit en negativ verkning. Och detta har skett utan större protester.

Melodifestivalen har en märklig förmåga att få människor att tappa omdömet. Förra veckan arrangerade Lunds kommun ett stort jippo för att fira att stadens son Måns Zelmerlöw segrat i Wien. Kulturförvaltningen lyckades på nolltid trolla fram 200 000 kronor ur sin magra kulturbudget. Måns korades till hedersmedborgare, sjöng några låtar för en jublande folkmassa medan stadens fattiga konstnärer grät en skvätt i sina dragiga kyffen.

Det som började som en anspråkslös tävling där artister sjöng låtar på sitt eget språk och ackompanjeras av en riktig orkester, liknar ett svart hål som suger åt sig allt ljus, energi och pengar. Den senaste finalen kavlades ut till nästan fyra timmar. I vårt land tittade 4,4 miljoner på finalen, bland dem många barn som grät av trötthet.

Vad kulturpanelen svarade på frågan om Melodifestivalen är Europas viktigaste kulturevenemang?

Ett samfällt nej!

Mer läsning

Annons