Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Internationellt prisad stad i staden

Åkroken. En sagostad där toppiga, sammanglasade hus kurar kring en rund och mumindalstrygg centralbyggnad. En fantasistad med torg, gränder och konstgjorda pippifåglar där man minst anar det.
Ett världsbra exempel på en stad i staden, tyckte den jury som nyligen delade ut arkitekturens Oscar. Och djupt nere i arkitekturen finns framtiden redan smygförberedd.

Annons
Vissa tycker att den är som Lübeck. Men vi säger att den är det klassiska Sundsvall, säger Torbjörn Einarsson, arkitekt hos firman Arken och ett av de tunga namnen bakom campus Åkroken.
Även om han själv inte ser medeltidens Hansabebyggelse avspegla sig i Åkroken är han stolt nu, precis som Lars Gustafsson, vd för fastighetsägaren Akademiska Hus. Tack vare att den australiensiske arkitekten Peter Robinson fick syn på Åkroken i en tidskrift blev campuset den hittills enda stadsdelen i Norrland som tilldelats det prestigeladdade Charter Awards. I Sverige är det bara S:t Eriksområdet i Stockholm som tidigare fått ta emot stadsbyggnadsvärldens Oscar.
180 bidrag från hela världen var nominerade i år, och Åkroken vann klassen för kvarter, gator och byggnader. Priset delas ut av Council for New Urbanism, en amerikansk arkitektförening som värnar om konsten att bygga städer och ser de gamla europeiska städerna som ett föredöme.
Nu var förstås tanken på att imponera i USA knappast vägledande för Torbjörn Einarssons, Peer-Ove Skånes och de andra Arkenarkitekterna inför Åkrokens födelse. De tänkte hellre på att universitetet borde vara en del av stadsbebyggelsen, inte en egen värld i utkanten. De tänkte på gamla universitetsstäder som Cambridge, Bologna och Lund. Och så tänkte de på den gamla stadskartan och Sundsvalls äldre bebyggelse.
Kulturmagasinet var vår första inspiration med kombinationen stenhus och glas. Västhagen med sina takgavlar i 45 graders vinkel var den andra. Och den tredje var de historiska, trånga gränderna, säger Torbjörn Einarsson.
Utan de branta taken skulle husen ge ett helt annat intryck. Och gränderna, som för vissa är trånga och för andra mysiga, bär upp området. Även delar som inte är bebyggda är redan kodade.
Parkeringar markerar till exempel ytor där hus skulle kunna stå. På en har det gula materielhuset redan byggts; en skulle kunna rymma ett framtida designhus. Cykelparkeringarna i avsatser liknar husgrunder - men inte efter döda hus utan för sådana som kan komma. Så kan ytterligare en stad, ännu inte född, vecklas fram ur lillstaden.
Humorn i arkitekturen uttrycks i de små påhitten. Som fåglarna och fågelholkarna.
De flesta holkar är ditsatta av er fågeleldsjäl Nisse Lundmark. Men radhusholkarna på kemihuset är en invigningsgåva från oss, säger Torbjörn Einarsson.
Och tanken med fåglarna är att de, symboliskt och skojsamt, ska motsvara de människor som går omkring inuti husen. En gammal uv kanske dröjer sig kvar. Någon klok uggla finns säkert.
För arkitekterna var det lika viktigt att behålla det gamla som att bygga nytt. Men området tålde också att man tänkte om.
Hans Tirsén, som ritade forskningscentrumet FSCC, anknöt i färgval och material, även om hans uppgift var att skapa en större byggnad som måste rymma stora laboratorier. De branta taken frångick han också på grund av att det uppstod en del tekniska problem med dem.
Och inte är det billigt och enkelt att skapa miljöer som Åkroken. Men att det krävts en del reparationer är sådant man får ta, resonerar Lars Gustafsson.
För mig är Åkroken det finaste som Akademiska Hus har, säger han.
Att även studenterna värdesätter miljön framkommer i utvärdering efter utvärdering. Och att Åkroken blivit ett varumärke för Sundsvalls kommun tycker Lars Gustafsson är välförtjänt; kommunen har varit en bra samarbetspartner, liksom Mittuniversitetet.
Åkroken har inte vuxit färdigt. Fast medieutbildningarnas bygge ännu inte är klart skissar Torbjörn Einarsson redan på en byggnad för designutbildningarna. Kanske involveras Grönborgs gamla fastighet, kanske inte. Själv ser han gärna att den lokala prägeln och stämningen finns med.
Man ska ha god kontakt både med Moder Natur och Fader Historia, säger Torbjörn Einarsson.

Mer läsning

Annons