Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

John Adams - sofistikerat naiv

/
  • ohn Adams har nyligen haft premiär på operan

Annons
Han är en av USA:s mest älskade samtida tonsättare - men också en av de mer kontroversiella. Med politiskt laddade operor som "Nixon in China", "The death of Klinghoffer" och nyskrivna "Doctor Atomic" har John Adams väckt uppmärksamhet och opinion. På Tonsättarfestivalen presenteras han för första gången i helfigur i Sverige.
- Jag är väldigt glad över att festivalen tillägnas min musik. Den har spelats lite grand i Sverige, men den är inte alls så välkänd där som i USA och England, konstaterar John Adams.
Det är tidig morgon i San Francisco, John Adams hem sedan början av 1970-talet. Ännu är det några dagar kvar tills han ska sätta sig i flygplanet på väg till Tonsättarfestivalen i Stockholm. Den 10-17 november framförs mer än ett dussin av hans orkesterverk i Stockholms konserthus, däribland stycket "Naive and sentimental music" som är tillägnat vännen och dirigenten Esa-Pekka Salonen.
- Jag dedicerade det till honom för att jag förstår de svårigheter han lever med. Å ena sidan är han en extremt talangfull dirigent, å andra sidan försöker han leva dubbelliv som kompositör och kreativ människa. "Naive and sentimental music" handlar också om polariteten mellan det sofistikerade och det naiva - det definierar verkligen mitt liv som kompositör.
- Jag växte upp när ett väldigt sofistikerat sätt att gripa sig an musiken hade enormt stor prestige. Men det gäller att ha rätt balans mellan det sofistikerade och det naiva, precis som med yin och yang, annars blir musiken lidande. Och jag vet att Esa-Pekka har brottats med samma problematik.
John Adams avsmak för den atonala moderna musik som var förhärskande under hans studietid är väl känd. Den fick honom att vända sig inåt, mot sig själv, den amerikanska traditionen och en musik som "kändes i hjärtat".
- När jag var ung var det det seriella och modernistiska som gällde, abstrakt musik med lite känsla. Då var det rocken som bar på stora känslor. Jag såg mig omkring och bestämde mig för att det var något fel på den moderna konstmusiken om den inte hade någon känsla och folk inte påverkades av den på något djupare sätt. Det var inte publikens fel utan tonsättarnas.
Många har försökt sig på att sätta en etikett på hans musik. I unga år var han tydligt influerad av minimalister som Steve Reich och Philip Glass, men begreppet "postminimalism" ger han själv inte mycket för.
- Det verkar vara väldigt viktigt med etiketter i Europa, särskilt i Frankrike där de verkligen kräver en definition av vilken stil man verkar i. Här i USA bryr vi oss inte så mycket. Jag brukar säga att jag är en "post-style composer" - en kompositör som har nått bortom begreppet stil. Det brukar göra slut på diskussionen.
Flera av John Adams verk är djupt personliga, han har bland annat skrivit musik om sin far. "My father knew Charles Ives" (ett påstående som visserligen inte är sant) och "Gnarly Buttons för klarinett och kammarensemble" som var en hyllning till pappans kärlek till klarinetten och tiden tillsammans med honom i de lokala marschorkestrarna i New England. Men lika ofta som han har startat i en konkret bild eller situation, lika ofta börjar han tonsättandet i intet.
- Om jag ska skriva ett instrumentalt verk är jag ofta inte säker på hur jag ska börja. Det är som att gå in i ett mörkt rum och leta efter ljusknappen, säger han.
För den stora allmänheten är han mest känd som operakompositör. "Nixon in China" blev hans operadebut i slutet av 1980-talet, ett verk som väckte stor uppmärksamhet med sin satiriska udd riktad mot både kapitalismen och kommunismen. Nästa opera "The death of Klinghoffer" som fick premiär 1991 handlar om hur palestinska terrorister kapar det italienska kryssningsfartyget Achille Lauro och dödar en av passagerarna, en pensionerad, rullstolsbunden amerikansk jude vid namn Leon Klinghoffer.
Den 1 oktober hade hans senaste verk premiär i San Francisco, operan "Doctor Atomic" som skildrar Robert Oppenheimers liv och vägen mot den första atombomben. Precis som föregångarna har den väckt stor förtjusning, men också kritik för att den tar upp politiskt känsliga ämnen.
- Jag är väldigt förvånad över termen "politisk", säger han själv. Mina operor handlar om livet i nutiden, jag förstår inte varför man kallar dem politiska.
- Men operor väcker alltid kritik på något sätt. Vi har spelat tio föreställningar av "Doctor Atomic", de flesta av dem helt utsålda, så den har hittills setts av omkring 35 000 människor. Nu kan jag inte gå ut i grannskapet här hemma utan att folk ger mig råd om hur jag ska förbättra operan. Folk har alltid åsikter om opera, vare sig det gäller "Boris Godunov" eller "Don Giovanni".
Det tar tid att bli en tonsättare som kombinerar mognad med en egen röst, konstaterar han. Själv skrev han sitt första mogna verk, "Phrygian gates", vid 30 års ålder. Som ung hade han "häpnadsväckande originella idéer" men visste inte alltid hur han skulle förverkliga dem. Nu hoppas han att han precis som tonsättarkollegor som György Ligeti ska kunna fortsätta att utvecklas musikaliskt trots att han närmar sig 60-årsåldern.
- Jag tror att jag kommer att fortsätta att skriva musik för scenen. Jag tycker att jag är bättre på det, eller rättare sagt, det är vad jag är bäst på. När man skriver för scenen utmanas ens kompositionsspråk, du tvingas att drömma ihop en ny sorts musik för att beskriva en situation, en personlighet eller ett landskap. Skriver man instrumentalmusik hela tiden kan man alltid falla tillbaka på rutinen.
Kan du se en riktning i det du gör, förutspå vart du är på väg?
- Nej, det kan jag faktiskt inte. Jag har precis avslutat ett jättelikt projekt som har tagit mig tre år att genomföra, det största jag någonsin har gjort. Det har massor av elektronisk musik i sig, det är ett väldigt komplext orkesterat och känslosamt stycke om teknologi - och i slutänden jordens undergång.
- Jag vill inte upprepa mig, så nästa stycke som jag har börjat skriva är ett verk för en fantastisk orkester bestående av unga människor från Caracas i Venezuela. Vi ska ha premiär på det i Wien på Mozartfestivalen. Det är ett enkelt stycke som baseras på en folksaga från Indien, säger Johan Adams.

Mer läsning

Annons