Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan man vara annat än tacksam?

/

Annons

Det är ett starkt signalvärde i valet av Svetlana Aleksijevitj.

Varje nobelpris fungerar ju som ett meddelande till oss om vad Svenska akademien betraktar som litteratur, i den rent konstnärliga bemärkelsen. Tidigare har det (ryktas det) funnits en viss skepsis bland några i kretsen mot den litteratur som springer ur en journalistisk litterär hållning.

Men nu erkänns Svetlana Aleksijevitjs mäktiga röstspel som en konstform. Tusentals intervjuer och en makalös lyhördhet ligger till grund för en litteratur som gestaltar historia och samtid i hela dess fruktansvärda våldsamhet och brutalitet. Genom sitt medvetna, ibland nakna sätt att skriva, gör hon sig till ett medium för en röstlös erfarenhet, den som står och vacklar där på randen till glömskan. Svetlana Aleksijevitj. har beskrivit sin arbetsmetodik som kompositörens, och det är också så man som läsare upplever böckerna: en orkestrerad erfarenhet.

Det kan tyckas paradoxalt, men Svenska akademin, 229 år gammal, är en allt viktigare institution i det svenska och internationella litterära diskussionen I en utslätad kulturvärld, med ett allt hårdare marknadstänkande envisas de aderton med att åtminstone en gång om året påminna om att litteratur är en något annat än en bok. Det sker i en tid då vi är omgivna av omslag och sidor, men får allt längre till den litterära upplevelsen.

Härområdet orsakade Horace Engdahl en hatstorm från väst när han fick frågan om de amerikanska författarnas odds och möjligheter. Han svarade att det amerikanska kulturlivet och de amerikanska villkoren gav en alldeles för liten ingång till världslitteraturen. Översättningarna är få och snävt kända. Den amerikanska kulturella diskussionen beskrev han som en spegelsal som bara reflekterade det egna.

Samma spegelsal är förstås fullt urskiljbar också i Sverige.

Svetlana Aleksijevitj är en unik författare, med en unik arbetsmetod. Hennes prosa kräver att du delar med ditt eget känsloliv och dina egna referenser. Gör du det får du tillgång till något du aldrig anade. Kan man vara annat än tacksam?

Mer läsning

Annons