Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kangers skärpa

/

Thomas Kanger: Ockupanterna. Norstedts.

Annons
Den yttre beskrivningen: en samtid där våldet är en maktfaktor. Den som är starkast är den som vinner. Det är också en värld där våldet på ytan kan se ut att vara slumpmässigt planlöst. Du kan när som helst slås ned till marken. Kriminella invandrargäng drar omkring på stadens gator och torg. Detta är en beskrivning som återkommer allt oftare i alla fall i samtida kriminalromaner och på insändarsidornas spalter.
Motgiftet är enkelt. Det finns nämligen alltid i en sensmoral i dessa moderna skrönor, en förklaringsmodell som används lika ofta som beskrivningen: ökade polisiära befogenheter, ökad kontroll, skarpare gränsdragningar. Att straffen är för milda är en självklarhet. Allt fler gör sig skyldiga till den här typen av förenklingar. Vad det beror på? Slapphet. Bristande insikt. Och att det alltid mås te finnas en demon som kan iklädas skulden.
Det är möjligt att det är en av anledningarna till varför jag uppskattar Thomas Kangers författarskap. Han förmår att tränga bakom schablonerna. Även om han ofta arbetar med enkla ramar och stereotypa figurer så finns det helt uppenbart ett skälvande hjärta bakom figurerna av bläck. Så är också faller med den nu utkomna \"Ockupanterna\" som dels lyckas med konststycket att vara thrillerartad i sitt upplägg och dels fördjupar bilden av den schablonartade terroristen.
Kangers figurer vill mer, kan mer och ger mer. Och han är fjärran förenklingar. Även om intrigen vid en första anblick kan framstå som en smula häpnadsväckande en grupp terrorister stjäl tio stridsvagnar och ockuperar den lilla danska staden Korsör så är det ingenting mot vad som komma skall. Allt ställs på sin spets. Kangers språk är enkelt, okomplicerat, starkt.
Kort sagt: en välformulerad och skarp bok.

Mer läsning

Annons