Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek och mörker i Jerusalem

/

BOK Amos Oz: En berättelse om kärlek och mörker. Översättning från engelska: Rose-Marie Nielsen (översättning från hebreiska: Nicholas de Lange) Wahlström & Widstrand

Annons
I Israel bor skriftens folk. I ensambarnet Amos Klausners uppväxt i fyrtiotalets Jerusalem kändes det som att alla skrev:

\"Professorerna och forskarna ..., poeterna och författarna, ideologerna, rabbinerna, revolutionärerna, apokalyptikerna och de intellektuella. Om de inte skrev böcker skrev de artiklar. Om de inte skrev artiklar skrev de verser eller ställde samman alla möjliga pamfletter och flygblad. ... Alla människor i Jerusalem satt varje kväll böjda över ett pappersark och rättade, suddade ut, skrev och putsade.\"

Om man som svensk vill lära känna landet bakom nyhetsrapporteringens platta (och ofta ensidiga) bild har man det väl förspänt. Många israeliska författare finns att läsa på vårt lilla språk: S J Agnon (nobelpristagare 1966), Yehuda Amichai, Aharon Appelfeld, David Grossman, Yoram Kaniuk, Alona Kimhi, Dorit Rabinyan, A B Yehoshua... Och för bara en dryg vecka sedan mottog Amos Oz det tyska Goethepriset för sitt livsverk. När Oz självbiografiska roman En berättelse om kärlek och mörker nu översatts är det hans fjortonde roman på svenska.

Hans författarskap bygger mycket på egna erfarenheter; uppväxten i Jerusalem, brottet med fadern vid femton års ålder då han bytte namn från Klausner till Oz och flyttade till en kibbutz där han kom att leva i över trettio år, hans nuvarande liv i den moderna lilla staden Arad på sluttningen ner mot Döda havet. Men här är det som att han lägger alla korten på bordet. Också det med hans mors självmord när han var tolv år, ett ämne som han tidigare noggrant undvikit. Händelsen kastar sin skugga över hela boken.

En berättelse om kärlek och mörker är inte en utan massor av berättelser, iscensatta minnen ur en uppväxt i ett palestinskt och, efter självständigheten, israeliskt fyrtiotal och tidigt femtiotal. Det är aningar om föräldrarnas förtrollade, förlovade Europa (ord som stuga, äng och gåsapiga var magiska för Amos, som växte upp på en dammig gata i Jerusalems sjavigare kvarter). Det är berättelserna om hans ständigt skämtande men humorbefriade pappa Arieh, en vandrande encyklopedi och pedantisk universitetsbibliotekarie. Det är en inträngande politisk redogörelse av idealistisk sionism och chauvinistisk nationalism vid åren kring Israels tillblivelse, Ben Gurions Palestina och Israel, författad av en av den israeliska fredsrörelsens frontfigurer. Det är barnets rädsla för det främmande, de fåtaliga mötena med araber, de första erotiska känslorna. Och, först som sist, det är Amos minnen av sin vackra, kloka och melankoliska mamma Fania.

Ändå är kärleken och mörkret inte särskilt uttalade. Oz skriver okonstlat och osentimentalt, och liksom människor som känner sig väl till mods med ett franskt uttryck \"mår bra i sitt skinn\", mår Oz berättelser om kärlek och mörker ypperligt i Rose-Marie Nielsens naturliga svenska språkdräkt.

Inte en berättelse alltså, utan många, många, på 573 stora, tättskrivna sidor. Oz använder tegelstensformatet som form. Timmarna och dagarna som krävs att ta sig igenom boken skapar en förtrogenhet, vaggar in mig i hans föreställningsvärld. Den är ingen skriande sensation, men en tung och stabil bok som lägger sig tillrätta i mitt medvetande för lång tid framöver. Hur pass namnen eller de exakta förloppen är historiskt korrekta är underordnat. Det känns äkta. Och indirekt, sammansmälta i ett liv, blir berättelserna till en berättelse om kärlek och mörker, till mild kärlek och svalt mörker.


Mer läsning

Annons