Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassisk äventyrsläsning

BOK
Apollonios Rhodios: Argonautika. Översättning: Ingvar Björkeson
Natur och Kultur (i serien Levande Litteratur)

Annons
Apollonios, med tillnamnet Rhodios, hör tillsammans med Kallimakos och Theokritos till "de tre stora" i den alexandrinska diktningen på 200-talet f kr. I sin "Argonautika" tar han upp kampen med Homeros om titeln grekisk berättarkonung, och i fråga om äventyrsskildring, dramatik och berättartekniska finesser står han inte den blinde mästaren långt efter.
Detta största hexameterepos mellan Homeros och Vergilius (5835 rader) berättar om hur den thessaliske kungasonen Iason (Jason) tillsammans med sina 54 argonauter ombord på det mytiska skeppet Argo ger sig iväg på jakt efter det gyllene skinnet, ett guldglänsande vädursskinn, som bevakas av en drake i Kolchis (nuvarande Georgien). Till sin hjälp har han den trollkunniga Medeia (Medea), trots männens knorrande om att "vårt hopp är bräckligt i sanning,/ nu när det gått så långt att vår hemfärd hänger på kvinnor".Men allt går vägen: skinnet norpas och Iason tar Medeia med sig tillbaka och gifter sig med henne. Resten av den tragiska historien mellan de tu känner vi ju till från Euripides gruvliga sorgespel "Medea".
I Sture Linnérs (vem annars?) initierade förord till den första svenska översättningen, signerad Ingvar Björkeson (vem annars?), understryks just att Apollonios verk författades och bör läsas mot bakgrund av den homeriska diktningen. Argonautika är alltså att likna vid en "kreativ omdiktning" av Homeros epos, på samma sätt som man kan beteckna Vergilius Aeneiden som ett förstklassigt exempel på det man i litteraturvetenskapen brukar kalla kontraimitation; alltså ett slags efterbildning och modernisering av traditionen. Ett sådant "modernt" drag i Apollonios episka dikt är och här bryter han rejält med Homeros! inslagen av ironisk förvåning och av att han själv emellanåt stiger in i berättelsen och uttrycker sina känslor, ibland rejält indignerad.
Alldeles oavsett om man är intresserad av litteraturteoretisk kuriosa och berättartekniska finesser eller inte, erbjuder Argonautikan en i alla avseenden klassisk äventyrsläsning, med hjältars kamp mot jättar, vådliga seglatser, regelrätta strider, svek och intrigerande gudar; en fullödig såpa med erotik, magiska recept, blod, sav, stön och ramaskrin, som i Björkesons i vanlig ordning smidiga och målande översättning låter Apollonios hjältar lägga "sin hemfärd i havets händer, hjälplösa, ovissa om vart de fördes".



Mer läsning

Annons