Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kollisionen mellan olika rättssystem

BOK Jan Hjärpe: Sharia – gudomlig lag i en värld i förändring. Norstedts

Annons
Debatten om islam har intensifierats efter 11-septemberattentaten 2001. I många fall har den varit vinklad och gått över styr, färgad av rädslan som terrorattentaten spridit. Det känns därför givande att läsa Jan Hjärpes bok \"shari´a\", som förklarar mötet mellan islam och Västerlandet på ett sansat sätt. Ofta utgår Hjärpe från den muslimska världens perspektiv, något som sällan gjorts tidigare.

Det är inte bara terrordåd som spritt fördomar om islam. I Sverige har vi debatterat hedersmord, slöja och muslimsk kvinnosyn, ofta utifrån FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Alla människor ska - som vi ser det men inte alltid efterlever - ha samma rättigheter och värde. Diskussionen har varit nödvändig men ofta blivit ensidig. För att kunna lösa ett problem krävs att båda parter förstår den andres perspektiv. Hjärpe förklarar att FN-deklarationen underförstått bygger på att staten är stark och sekulär. Det är med andra ord medborgarskapet i staten som garanterar våra rättigheter. Redan här skymtar kärnan i problemet. I den muslimska världen är staten sällan stark, den är heller inte sekulär. Där utgörs istället ekonomiska och sociala skyddsnät av andra tillhörigheter som familj eller klan. I en svag stat kan därför den statliga lagstiftningen, vara underordnad de lagar som tillämpas av till exempel en byäldste. Det här innebär att människor i de här länderna inte är vana vid att lita på att staten garanterar deras rättigheter.

shari´a är den islamiska rätten, en gudomlig lag byggd på Muhammeds uppenbarelser. Denna lag är, i traditionell mening, tidlös och evig. Det betyder dock inte att den inte är föremål för nytolkningar. I en tid som vår, där globalisering och ökad mänsklig rörlighet bidrar till fler möten mellan människor från olika kulturer, slipar kollisionerna kanterna av de olika kultursystemen. Dagens debatt handlar snarast om hur FN-deklarationens mänskliga rättigheter ska jämkas samman med en islamisk rättstradition och vice versa. Det är alltså inte sant att shari´a alltid, och för alla muslimer, är något orubbligt som inte diskuteras.


Hjärpe skriver med skärpa och klarsynthet. Han benar elegant upp problemen och gör dem begripliga, trots att det ofta är svåra frågeställningar han ger sig in på. Boken innehåller en hel del fakta men Hjärpe lättar upp läsningen genom att ge verkliga exempel, om än fingerade för att det specifika fallet inte ska kunna identifieras.

Att människor kommit i kläm på grund av att svenska myndigheter har dålig kännedom om shari´a är tydligt. Särskilt efter den mer restriktiva asylpolitik som började föras under 1990-talet. Många gånger har utredarna trott att de sökandes farhågor varit överdrivna, för att de inte känt till den muslimska rättstraditionen och dess specifika termer. Hjärpe har i många fall kallats in som sakkunnig och har alltså god inblick i hur de här processerna gått till.

Att jämka samman olika syn på rättssystem och individens rättigheter är inte enkelt. Men att kunskap och nyansering, istället för fördomar och fundamentalism, måste till från båda håll är nog ingen vågad slutsats.

Mer läsning

Annons