Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst med många olika uttryck

/

Strama applikationer i färgstämda mönster, vävar med underfundiga titlar, livets motpoler uttryckta i en stor vågskål av trä och betong, men också i ljusa och mörka bildvävar. När fyra Skånekonstnärer ställer ut i Bergsjö konsthall handlar nästan allt om textil — men ändå om helt olika bildspråk.

Annons
De fyra konstnärerna Margareta Krantz, Majlis Persson, Gunilla Petterson och Mona Öjemark verkar alla på Österlen i Skåne. De är i ungefär samma ålder och har verkat som textilkonstnärer hela sina yrkesliv. Men de senaste tio-femton åren har de haft allt svårare att sälja.
Det finns inget utrymme för textil konst i Sverige längre, säger Mona Öjemark. Förr hade vi många offentliga uppdrag och fler utställningsmöjligheter. Då kunde man försörja sig på konsten.
Nu måste hon och hennes kolleger jobba med annat vid sidan av, till exempel kursverksamhet eller vävuppdrag. Och det är inte en generationsfråga, säger hon, utan något som drabbat textilkonstnärer i allmänhet. I Sverige, vill säga. Situationen är annorlunda i andra länder, till exempel Danmark och Finland.
Vi fyra satt och pratade om det här och kom på att vi skulle göra något tillsammans, för att nå ut bättre, säger Mona Öjemark.
Sagt och gjort. Förra året ställde de fyra ut tillsammans i Hässleholm, i sommar är det Simrishamn och nu Bergsjös tur. Att de fyra valt att åka ända till Hälsingland med sin utställning beror på att Mona Öjemark bodde i trakten i många år. Margareta Krantz har också levt i och verkat i norra Sverige.
Men de andra två hade aldrig ens varit norr om Stockholm, så de tyckte det var kul att få komma hit av den anledningen också, säger Mona Öjemark.
Att ställa ut tillsammans med kolleger tycker hon bara är roligt.
Vi känner oss inte som konkurrenter, eftersom har olika uttryck och därför olika kunder. Visst det bli så att en av oss får sälja mer än någon annan, men det där jämnar ut sig i längden. Jag blir bara glad om någon av de andra får ett uppdrag, eller får något sålt.
Inför utställningen träffades hon och de andra mer regelbundet än annars för att se på varandras konst och diskutera vilka saker som skulle fungera ihop på en utställning. Mona Öjemark säger att det måste finnas en samstämmighet, samtidigt som varje konstnär ska synas. Ingen får överskugga de andra. Därför är både valet av konstverk och hängningen viktig.
I Bergsjö har var och en fått varsin del av konsthallen och även om några vävar är stora och hänger mitt i rummet dominerar de inte. Mona Öjemarks Att vägas på guldvåg? sticker visserligen ut, men kanske mest för att den skiljer sig från de övriga verken, eftersom den är en skulptur. Att den vill säga något är däremot uppenbart: vad väger egentligen tyngst - en stor vågskål i format trä eller en mindre i betong och fluorescerade plexiglas?
Vi människor blir ju vägda hela tiden, utifrån vad vi säger och gör, säger Mona Öjemark.
Bland de övriga konstverken finns Gunilla Perssons underfundiga rödvita bildvävar med kluriga namn, som betraktaren antingen kan ta till sig, eller ställa sig frågande inför. Där finns också Mona Öjemarks vackert blåvita matta, vars färg- och mönsterspråk återkommer i betydligt mindre applikationerna Vattenvägar och Majlis Perssons vävar, som tycks vilja säga oss saker om tillståndet i världen, om ljus och mörker och om vårt förhållande till naturen. Och så Margareta Krantz koncentrerade och i huvudsak abstrakta applikationer och tryck, flertalet i olika blå nyanser, med namn som Boning, Innesluten, Okänt möte. Här återkommer triangeln i flera av tavlorna; små trianglar ihopsydda med varandra till stora, i stor färgstämmighet. Det är stramt men tittar man noga finns där glipor.

Mer läsning

Annons