Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christer Strömholms värld

/
  • Döden i olika skepnader är ett av Christer Strömholms favoritmotiv.

Utställning
Post Scriptum - Fotografi av Christer Strömholm
Sundsvalls Museum
8 juni - 25 september
Vernissage: 8 juni 17.30

Annons

Christer Strömholm (1918 - 2002) skrev svensk fotohistoria.

Som pedagog startade han Fotoskolan tillsammans med Tor-Ivan Ödulf och blev stilbildande för en generation av fotografer. Själv har han skapat bilder som blivit klassiker för den som kan sin fotohistoria, som "Pojkarna", "Bleka damen" och "Lille Christer", pojken som vid en varitéscen och tittar upp på bensprattlet. De finns med bland de cirka 150 bilderna i denna utställning.

Från början var han konstnär; gick bland annat i lära hos Isaac Grünewald, och de tidiga bilderna är skarpt kontrastrika, grafiska - abstrakta konstverk mer än fotografier. Finns människor med är de form och skugga mer än kött och blod. Enligt sonen Joakim ska Christer Strömholm ha sagt att han, när han började fotografera, enbart bytte verktyg från tuschpenna till kamera.

Men så småningom ska han våga närma sig människorna. I slutet av 50-talet blev han vän med transsexuella i Paris; en tid då det var förbjudet för en man att klä sig i kvinnokläder utom på scenen. Därför samlades de också kring varitéerna, männen som kände att de var kvinnor inuti. Enligt sonen råkade Christer Strömholm sitta på samma hotell och tog kontakt genom att bara låta kameran ligga framme - till slut tog de blivande vännerna själva initiativ till fotografering. Det blev hans mest kända samling "Vännerna från Place Blanche"; både utstuderade och realistiska, mycket hud, sensuella poser, utstrålning och en säkerhet som ofta kontrasterar mot personernas historier i texterna.

Barn fascinerar honom också, kanske som ett substitut för de egna som han enligt sonen Joakim inte brydde sig särskilt mycket om. På bilderna är det inga glada och lekande barn utan reflekterande, inåtvända; barn som små vuxna, instängda barn - enligt sonen en spegling av Christer Strömholms egen barndom då han ständigt flängde runt mellan ofta flyttande och separerade föräldrar. Suggestivt är barnet som står längst bort i en ljusgata; en sårbar liten utomjording - en udda bild i samlingen som oftast är tydlig, rakt på sak.

Annars är det konstnärsporträtt av på bland andra Giacometti, Marcel Duchamp, Man Ray och Le Corbusier; resorna, barerna med amerikanska sjömän och prostituerade, folkvimlet med de vanliga och de bisarra. Och så är det döden: liket av en hund, det döda lilla barnet som ska kremeras på en vedhög, den belamrade kontinentala kyrkogården med "de dödas fotspår" i gångarna. Men han lyckas fånga det absurda utan att det blir otäckt och snaskigt.

Och givetvis är det tidsdokument. Det abstrakt konstnärliga 50-talet, 60-talet med sin önskan att provocera och så vidare. Bilder som visst talar för sig själva men som ändå rymmer en historia som lägger en extra dimension åt det enskilda motivet.

Fler utställningar på museet: ST:s debatterade konstsamling

Mer om konst: Schymbergmonumentet på plats på Alnön

Yoga versus cancer

Mer läsning

Annons