Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett rikt konstnärsliv har slutat

/

Konstnären Hans-Eric Öberg, Söråker, har hastigt avlidit i en ålder av 89 år. Ett långt och rikt konstnärsliv, djupt förankrat i bygden, är till ända.

Annons

Hans-Eric Öberg föddes i Sundsvall 1926 och växte upp i ett arbetarhem i Söråker. Hans konstnärliga intresse tog sig efterhand uttryck i att han blev dekorationselev på Dahlmans varuhus i Sundsvall och i att han gick på ABF-kurser i måleri hos Sven Wästerberg och Gösta Werner. För prispengar från en teckningstävling hos NKI-skolan reste han 1952 på en månadslång studieresa till Italien. 1954-1955 studerade han på Iván Grünewalds målarskola i Stockholm. Dekoratörsjobb vid sidan om bidrog till försörjningen.

1958 återvände Hans-Eric Öberg till Sundsvall, där han fortsatte att kombinera målandet med reklamjobb och även med jobb som teckningslärare. 1962 gick han med i Konstringen, en sammanslutning av konstnärer i länet. 1964 fixade Konstnärsgruppen Sundsvallsmålare till en utställningslokal i ett rivningshus på Norrmalm, men tillgången blev förstås kortvarig. I denna grupp av Sundsvallsmålare ingick Hans-Eric Öberg, Gustaf Walles, Sven Höglund, Sune Blomqvist, Johan Lundgren, Sixten Wahlgren, Lennart Wennersten och Harry Ekelund. Dessa målarkollegor skulle fortsätta att ställa ut och samarbeta i olika konstellationer och sammanhang. Nu är de alla borta. Strax innan Hans-Eric gick bort avled Lennart Wennersten i början av 2015.

1966 hade Hans-Eric sin första separatutställning. Det var på galleriet Hos Rolf och Gertie (Lidberg) på Grundläggargatan 5 i Sundsvall. 1966 fick han också Sundsvalls kommuns kulturstipendium. Från 1968 bodde Hans-Eric under somrarna, med sin dåvarande hustru, på Tynderö. Naturen som motiv frigjorde hans måleri.

1970-talet blev en intensiv period i Hans-Erics konstnärsliv. 1970 kom han med på Liljevalchs vårsalong, fick kulturstipendium både från landstinget och Sundsvalls kommun, deltog i en utställning i Warszawa, var med och startade Sundsvalls Kollektivverkstad, gick en kurs i koppargrafik på Konsthögskolan och deltog i årets Y-salong. 1971 och flera år framåt ledde Hans-Eric kurser på Sundsvalls Kollektivverkstad. Han blev senare också en inspirerande lärare på Ålsta folkhögskolas konstlinje och på Sundsvalls konstskola.

1972 gav kommunen Hans-Eric och Jonne Bergström tillträde till två ljusa ateljélokaler i det före detta sjukhuset Holmgården på Västermalm. Där fanns också en tryckpress för träsnitt. Färgträsnitt var den grafiska teknik som Hans-Eric tyckte bäst om, för den låg närmast måleriet. 1973 drog landstingets Harry Ördell också igång en Norrlandssalong. Hans-Eric deltog i salongerna liksom i de utbytesutställningar som arrangerades mellan olika delar av landet. 1973 var Hans-Eric med och bildade Sundsvallsgruppen. 1973-1974 uppbar han statligt arbetsstipendium, liksom 1990. 1976 fick han Kirunastipendiet. 1977 ställde han ut på Gummessons galleri i Stockholm.

Man kan säga att Hans-Eric Öberg på 1970-talet blev en etablerad konstnär, vars konstnärskap sedan "bara" skulle utvecklas vidare. I katalogen till kamratutställningen med Jean Carlbrand, Åke Lagerborg och Hans-Eric Öberg på Sundsvalls museum 1991, citerade vännen och journalisten Olle Wikström Hans-Eric så här: "Jag behöver inte springa ifrån ateljén på Storgatan och söka mina motiv. Allt finns där. Interiören ändrar alltid form och djup; med ljus mörker och sinnesstämning … Likadant är det här ute i Söråker. Utsikten genom de fyra fönstren är outtömlig".

Ateljén och ateljébordet, med pipan i askfatet, den vita telefonen, pappren och ljuset från skrivbordslampan, är sedan tidigt återkommande motiv i Hans-Erics konst. Också självporträtten i sommarljus, i form av akvareller, är återkommande. För att inte tala om naturen.

Under 1990-talet bosatte sig Hans-Eric permanent i föräldrahemmet i Brännhälla, Söråker, sedan han byggt till huset med en ateljé. Omgivningarna där blev för honom vad näckrosdammen var för Monet. I Brännhälla skulle han gå upp i färg och göra sitt livs bästa verk, när han med temperament målade huskroppar, träd och grönska i olika ljus, skuggor och vind. Han hade kring sekelskiftet 2000 flera separatutställningar i Norrland, bland annat hos Sundsvalls Konstförening i Galleri Versalen 2005. I en intervju i Dagbladet 3 april 1999 säger Hans-Eric: "Naturen är precis som färgen – ett material jag använder. Hänsynslöst." Det vill säga med total frihet.

Journalisten och vännen Lars Ödmark skrev i ett brev efter Hans-Erics bortgång: "Han var bestämd både i sina åsikter och i sitt måleri … Träffsäker också i samtal i vänners lag med ett gott skratt nära." Hans-Eric Öbergs konst finns bevarad i flera offentliga miljöer och samlingar samt hos privatpersoner. Hans elever minns honom för att han uppmuntrade dem att våga.

Underlag till denna text har främst hämtats från vännerna Bernt och Margareta Nyströms dokumentationer från Hans-Eric Öbergs konstnärsliv.

Läs om utställningen 2011 i Strandverkstan .

Mer läsning

Annons