Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grafiken går för högtryck

/

Sundsvalls Konstförening: Xylon
43 grafiker ur Svenska Xylon
Galleri Sjögatan Sju
25 september - 4 oktober
Vernissage: 25/9 kl 15
Öppet: fr 15 - 18, lö-sö 12 - 15 (v 40 12 - 16)

Annons

Xylon betyder trä och trä som material för att trycka böcker, bilder med mera är den grafiska konstens vagga. Föreningen Xylon är en internationell sammanslutning av konstnärer som arbetar med tryck, och i år fyller den svenska avdelningen 50 år.

Den utställning där ett 40-tal av medlemmarna visar ett par verk var har tidigare visats i Göteborg och når nu Sundsvall. Numera trycker man med och på många olika material, och här visas högtryck, vilket betyder att färgen ligger på förlagans yta och inte behöver stor kraft i trycket. Besökarna kan själva prova metoden under vernissagehelgen.

Utställningens enda tema är att verkens yttermått ska vara 30 X 30 centimeter. I övrigt ser man här prov på den grafiska konstens stora spännvidd. Det kan vara slösande färg i grekiska tofshattar till det strängt svartvita, som blir skirt och luftigt genom myriader av strävsamma linjemönster, och det allra enklaste som Rune Notarius hällristningsfigurer, en urtyp för all bildkonst.

Det kan vara enstaka föremål framlagda för betraktande, eller hela landskap. PO Larssons vyer ses genom ett linjemönster som ger intryck av dimma och distans. I Staffan Schönbergs finstämda vyer från Storsjön hjälper trämönstret från trycket till att skapa den milda, rosablå, ömtåliga rymden av sjö och fjäll, där skogen ligger svart och allt ljus tycks ha samlats in av vattnet och himlen.

Bertil Almlöf har med ett väl genomtänkt färgspel fångat mystiken i månsken över en sjö och i det glödande stenaltaret i skogen. Hos Hans Lindh strömmar ett starkt ljus ut ur en glänta och man ser vartenda löv på träden.

De tunna linjerna används ofta av grafiker och ger ett finskuret, delikat intryck, som i Ulla-Carin Winters nästan omärkliga, blygt blickande kvinnoporträtt. I många av bildparen finns en liten berättelse, som Maria Lagerborgs kanelbulle som blivit uppäten av de rundkindade barnen, eller hos AK Westins uggla som först lurar i trädet framför fullmånen och sedan ger sig ut på uggleuppdrag. Hon leker med serietecknarestetiken, och det gör också Lars Eriksson med herrarna i 60-talshattar, som lockar fram minnen av Tintin och Fantomen.

Grafik kan förstås också vara politisk och aktuell, som Maret Sturedotter Kjellbergs små båtar som först virvlar på ett stort hav och sedan får anses sjunkna. Flyktingkatastroferna på Medelhavet återkommer också i Hans Eliassons "Alla som kan simma får asyl".

Trots de många uttrycken finns över utställningen som helhet något sparsmakat men ändå elegant, ett tonläge som är välljudande fast det är nedskruvat. Det är en känsla jag ofta får av grafisk konst.

Mer läsning

Annons