Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnärerna som gav oss bilden av Medelpad

/

Bidrar konsten till våra bilder av oss själva, av vår lokala identitet?
Ja, säger konstvetaren Daniel Unnis. Mer förr i tiden, men nu ser han hur yngre konstnärer återvänder till hembygden.

Annons

Medelpad är landet mellan vattnen, den enda plats i Sverige där två stora älvar mynnar i havet med några få mils mellanrum. Därför blev Medelpad världens största sågverksdistrikt - och den tiden är en del av vår identitet än i dag. Den beskrivs elegant av Sofia Gisbergs fontän i Vängåvan, en symbol för den vackra Stenstan.

– Men det var den rike mannens berättelse om Sundsvall som världsstaden, industristaden. Aston Forsbergs sågverksmonument på Alnön är samma historia, men berättad ur ett helt annat perspektiv, säger Daniel Unnis, t f chef för Sundsvalls Museum och konstvetare.

Sundsvall med sitt tunga industriarv är inte svårt att förmedla i konsten; likaså har Norrland en tydlig identitet. Säg den som inte får Norrlandsvibbar av Helmer Osslunds dunkla älvar, dalar, skogar och panoraman. Han växte upp i Matfors och blev nationellt känd och uppburen, synonym med Norrland för många. Men många av sina motiv hämtade han också från hemtrakterna i Medelpad.

Ändå är landskapet Medelpad ett diffusare begrepp, svårare att urskilja i konsten. Men det finns där.

– Sune Blomqvist hör till dem som målat Sundsvall men också älvdalarna och fisket, både från Ljungan och Indalsälven, säger Daniel Unnis.

En konstnär som i modern tid har förstärkt den medelpadska stoltheten och spritt bilden av landskapets natur land och rike runt är "Trollmålaren" Rolf Lidberg, rikskändis med sina rara och förnöjsamma troll.

– Här kommer också det mytiska in och förstås hela Medelpads flora. Rolf Lidberg var också, liksom Bengt Lindström, en färgstark person som påverkade det lokala samhället han levde i, säger Daniel Unnis.

Bengt Lindström har inte i sina motiv förmedlat någon Medelpadsidentitet. Men han blev stor, och därmed ändå starkt förknippad med Medelpad eftersom han bodde och verkade här. Han är också den konstnär som i nutid tydligast visat att konst kan väcka debatt och röra upp allehanda känslor.

– Få kan nog relatera till hans motiv, men Medelpad kopplas i stället till konstnären. Han blev en ambassadör för området, säger Daniel Unnis.

Så finns förstås också i Medelpad konstnärer som speglat den stora världen i den lilla, det generella i det lokala. Som Kalle Hedberg.

– Han kunde måla porträtt som återger personen och samtidigt blir en representant: den tjurige fiskargubben eller den barska tanten som finns i varje by, säger Daniel Unnis.

Den moderna lokala identiteten är svårare att peka på. Det finns nutida konstverk som blivit folkkära utan att vara det minsta medelpadska, som Jack Grafströms Ja-Nej-Vetinte-portar i Hedbergska parken, numera av många kallad Ja-Nej-Vetinte-parken.

– Den har verkligen ingen koppling hit men är lätt att ta till sig och ingen kan bli upprörd över att de inte förstår den, säger Daniel Unnis.

Konst, och bilder generellt, är ett kraftfullt verktyg för att skapa identitet. Annars skulle inte turismbranschen arbeta så enträget med att visa fram idylliska bilder av våra städer, landskap och land. Men om vissa landskap, som Medelpad, är lite diffusa i konsten blir nog de stora regionerna än svårare att få en känslomässig koppling till, tror Daniel Unnis.

Samtidigt ser han en trend bland unga konstnärer att jobba med identitetsfrågan. Många återvänder till sina hembygder och utforskar dem på nytt. När man har sett hela världen blir det egna plötsligt exotiskt och intressant igen.

Bland de unga Medelpadskonstnärerna finns till exempel Talel Dayekh som åter närmar sig det industriella arvet och noggrant avbildar dess omklädningsrum och stämpelklockor, och Ingela Hamrin som målat mycket från hemtrakterna i Indal och Kävsta samt från översvämningarna i Medelpad i början av 2000-talet: exakta, dokumentära bilder.

Kanske är det en reaktion på en splittrad tid. Å ena sidan individualiseringen, där varje människa ska vara en ö och sig själv nog, å andra sidan en globalisering som öppnar världen men också hotar att sudda ut vår särprägel. Alla vill vi vara speciella - men ändå tillhöra en gemenskap. Och det verkar som om det strikt lokala bäst svarar mot de behoven.

Det blir tvärtom mot då Sofia Gisberg lämnade in sin första skiss över fontänen i Vängåvan. Där var delfinerna norrländska laxar, lejonen var renar, och grankvistar prydde verket. Men den godkändes inte.

– Då, 1886, sa Sundsvall: Aldrig i livet att vi vill förmedla bilden av oss själva som introverta norrlänningar. Vi har samma fina smak som i Florens och de andra stora städerna, Sundsvall är en stad i världen. I dag är det tvärtom: det lokala är den hårdaste valutan, säger Daniel Unnis.

Läs mer ur kulturens serie om regional identitet:

Regionerna på frammarsch

Vår lokala identitet blir serie på kultursidan

Fem konstnärer som påverkat bilden av medelpadingen och Sundsvallsbon (se bilder ovan):

1. Carl Johansson är inget allmänt känt konstnärsnamn i Medelpad. Men hans målning "Brädgården vid Heffners sågverk" från 1889 som hänger på Sundsvalls museum, speglar den enskilda företeelse som kanske mest har format vår nutidshistoria. Sågverksepoken lade grunden till det moderna Sundsvall/Timrå. Ett annat monument, med abstrakt, som minner om Sundsvallstraktens tunga industriarv är Alnöfödde Aston Forsbergs sågverksmonument i Alnö centrum.

2. Med Helmer Osslund (1866-1938), född i Matfors, fick Medelpad ett konstnärsnamn i världen. Han var en tidig modernist och tillbringade månader ute på konstnärsvandringar, och inte minst spred han bilden av det norrländska landskapet, det mörka, ruvande, mäktiga, öde och storslagna. Han kom att påverka bland andra Leander Engström, som följde med honom på målarvandringar i Norrland. På bilden "Islossning i Faxälven", men många av Osslunds motiv kommer också från hemtrakterna i Medelpad.

3. Inte alla Sundsvallsbor vet vem Sofia Gisberg är, men Stenstan och dess praktfulla arkitektur känner de till. Sofia Gisbergs skapelse, fontänen i Vängåvan, står ofta som symbol för Stenstans fantastiska byggnader, för 1890-talets Sundsvallsbors strävan efter att skapa ett "Nordens Venedig" och deras syn på sig själva som världsmedborgare. Men det var också ett starkt klassamhälle där de rika männen hade all makt.

4. Bengt Lindström är den konstnär i modern tid som mest av alla gett Medelpad en plats på kulturkartan. Bosatt delvis i Paris, delvis i Nyhamn, Njurunda, bröt han inte bara mark med en mycket egen stil utan visade oss också att konst inte bara vän och vacker: den har kraft att skapa debatt i politiska församlingar likväl som i breda folklager och ställa frågor på sin spets om huruvida konst får kosta eller inte, vem som är konstvän och inte. "Y:et" vid Midlanda är förmodligen ett av landets mest välkända och spektakulära konstverk.

5. Rolf Lidberg, trollmålaren från Liden, såg sig själv mer som illustratör än som konstnär. Hans stora passion var botaniken, men inte desto mindre blev han folkkär som få med sina finurliga och finstämda bilder av snälla troll i Medelpadsnatur. Han förstärkte kärleken till landskapet genom att framhålla dess älvar, skogar och berg, och han skildrade det fria och obekymrade i att vara en varelse i samklang med naturen - som en äkta norrlänning.

Mer läsning

Annons