Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsttradition med överraskningar

/

Konstrecension
Sundsvalls Kollektivverkstads julutställning
Galleri 13 Art&litter
5 - 12 december
Vernissage: 5/12 12 - 15
Öppet: må-fr 12 - 17.30, lö-sö 12 - 15

Annons

Julutställningen från Kollektivverkstaden är en riktig jultradition; ofta glad och som många samlingsutställningar en blandning av stort och smått.

Just i år tycks inslaget vara starkt av konstnärer som överraskar och visar sig från en annan sida än de brukar. Karin Rolén Nordstrand, som ofta använder djur som motiv, visar här en serie små finstämda vinterlandskap bakom snöfall som är så bulligt och ymnigt att det skapar rörelse i bilderna och gör världen tyst och mjuk. Det blir vinterbilder att förlora sig i, med drömmar om verklig vinter och trygg barndomsjul.

Eeva-Liisa Holappa Jonsson, som ofta målar utsökta landskapsakvareller, visar här en kvinnofigur som tycks glöda av svagt brunlila ljus, och till skillnad från hennes vanligtvis stora bilder bidrar hon också med ett litet bergslandskap, mer anat än synligt i vinternatten; också det sparsmakat, spännande färgarbete.

Den som är bekant med Herman Englunds virvlande och rörliga måleri möter honom här i grafik som strängt håller sig till linjerna, även om motiven närmar sig dem man förknippar med honom. Barbro Bäcks lugna och smakfulla i "Fikarast" kopplar jag i någon mån till Eva Sollanders stil. Hon bidrar i stället med ett harmoniskt höst- och vinterlandskap, höljt i dunkel frid.

Akvarellisten Doris Billberg känner man igen; även hon kan skapa midvinterstämning, inte minst de svarta natthimlarna som blir levande av skyar och norrsken. Gunilla Englunds ren är också vintrig och stämningsfull och drar i sin enkelhet mot naturfolkskonst, och i Lena Backmans trygga jordfärger och räta linjer är det lätt att finna vila. Kerstin Lundbergs mansansikte bär originella färger och ett uttryck som kan tolkas på många sätt. Nya för mig är Eva Hörnlunds smakfulla och välgjorda landskapsakvareller av mättade höstmotiv

Sara Holappa Jonssons spännande "Ovisshet" blir för mig ett surrealistiskt stadslandskap som reser sig under en dom av färg; en stark kontrast mot till exempel Kerstin Karlssons ytterst fintrådiga små monotypi- och torrnålsmotiv.

Här finns också framåtblickar mot varmare tider, som Monica Emanuelz knubbiga och rara "Sagoträd", så mjuka och mysiga att man vill köra in händerna i dem. Men mest råder vintern, lugnet och stillheten. Just det man behöver så här års.

Mer läsning

Annons