Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderna landskap och suggestiva städer

/

Konstrecension
Måleri av Veronika Eriksson
Quality Hotel, foajén
11 september - 3i oktober

Annons

Veronika Eriksson är en flitig utställare, inte minst i hotellfoajéer. Senast såg jag henne på Strand och nu hänger hennes verk på Quality.

Man känner igen henne i de tecknade och målade kvinnoporträtten, men intressantare är den sida jag nyligen fått se hos henne, de abstrakta och färgrika motiven. De är tillräckligt öppna för att man som betraktare ska kunna hitta olika bilder i dem och vidga gränserna för sitt eget seende.

Helt nonfigurativa är de inte; ofta skymtar man något likt byggnader och stadskonturer bakom ett eller flera lager av linjer och dekorationer, som lagts framför som en slöja. Hus är bland det mest fantasieggande som finns eftersom de kan dölja vad som helst. I "Velvet dream" kan man tänka sig att snirklarna och linjerna skissar fotgängare i stadens höga tempo.

Andra moderna landskap, ännu i verkligheten osedda, finns i bilder som "Time travel" och "Wormhole visitor". I den senare tilltalas jag av intrycket av höga salar, strikta och lugna i sin räta geometri, mot kontrasten av det yttre lagrets fluktuationer. Kombinationen ställer proportionerna på huvudet och gör en lite osäker på fötterna.

Eld tycks fascinera Veronika Eriksson. "Autumn wind" följer en annan färgskala kring den intensivt turkosblå hösthimlen, med eldfärgerna som stråk i vinden. "Broken circle" är också suggestiv: ett glödande inre och så något som liknar ett jättelikt, uppbrutet spindelnät - eller kanske noskonen till en störtad rymdfarkost? En bruten cirkel är dessutom symbolisk: här är den perfekta formen ofullkomlig, störd.

I det abstrakta måleriet finns återkommande moment, men ändå är Veronika Eriksson friare i bild och tanke här än i sina kvinnoporträtt. Det är ett nutida, expressionistiskt måleri som borde tilltala yngre.

Mer läsning

Annons