Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rymdålder och regelbundenhet

/

Konst
Måleri av Cathrine Fandén och Ulf Ek
Galler Granen, Storgatan 5
19 - 26 september

Annons

I höst byter utställarna av varandra snabbt hos Galleri Granen. Just nu är det två lokala namn som samsas om ytan, Ulf Ek och Cathrine Fandén, med uttryck som står i stor kontrast till varandra.

Hos Cathrine Fandén är regelbundenheten själva principen, medan Ulf Eks målningar är mer inriktade på människor än på form. Han hör hemma i nutiden, i teckningstraditionen, i rymdåldern. Den mer eller mindre identiska astronauten med olika bakgrundsfärger förstår jag inte riktigt poängen med, men längre in i rummet har gestalten fått diverse bilder på hjälm och dräkt, dödskallen likväl som fjärilar och annat som kopplas till liv och skönhet. Kanske finns här tanken att tillvaron på jorden och sökandet i rymden är underkastade samma kontraster: liv och död, ont och gott, faror och trygghet.

I kvinnoporträttet ger den mångfärgade bakgrunden, som slår igenom i kvinnans ansikte, en ovanlig personlighet. Men min favorit bland Eks målningar är den där två figurer, vars ansikten liknar dödskallar, lägger armarna om varandra i vänskaplighet samtidigt som en mörk halvgestalt med horn lurar bakom dem. Det blir en spännande konflikt mellan hot och relation.

Cathrine Fandén ägnar sig helt åt en form som tycks mer eller mindre arketypisk hos människan, som jag skulle vilja kalla kalejdoskopet eller mandalan. Vi har alla sett den i kompassrosor, roder, tårtpapper och spetsdukar, och vi möter samma princip i bårder och friser - överallt där ett mönster går igen i regelbundna perioder. Cathrine Fandén ägnar sig åt den som är symmetrisk i två plan, i längd och höjd. Här möts å ena sidan det extremt detaljerade, innehållsrika och skapande, å andra sidan den totala regellydnaden.

Här ger minsta förändring fyrdubbel effekt, och det tålamods- och koncentrationskrävande arbetet i att måla alla dessa detaljer är berömvärt. Mitt eget intresse blir både estetiskt och matematiskt, och dessutom undrar jag om inte dessa former är vilsamma för hjärnan. Medan den fria och experimentella konsten ibland flirtar med hallucination och mental oreda kan man här njuta av utsmyckningar, informationsrikedom och skönhet, men utan att bryta sig ur geometrins stränga ramar. Inget stör ordningen, och det blir på en gång kreativt och tryggt. Kanske kan det ha en helande effekt på splittrade själar.

Mer läsning

Annons