Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stilfullt och säkert konstnärskap

/

Konstrecension
Akvarell och akryl av Elena Sahlin
Galleri 13 Art&litter, Skolhusallén 13
16 – 30 maj
Vernissage: 16/5 12 - 15

Annons

Elena Sahlin har rötter i Hälsingland och bor numera halva året i Bergsjö, halva året i Stockholm.

Men under sin konstnärsbana har hon visat upp sig lite överallt i Sverige och deltagit i flera jurybedömda utställningar. Hennes utgångspunkt är akvarell men på senare tid har hon också tagit till sig akrylen, och gjort det på så sätt att hon gärna utforskar var de två teknikerna kan mötas.

Genom att använda mycket vatten också i sitt akrylmåleri gör hon det skirt och hemlighetsfullt, tillför den hinna av gåta som akvarellisten uppnår genom att utnyttja vatten och vita ytor. Hos Elena Sahlin är övergången mellan teknikerna flytande, och en annan egenhet är att hon med krita och kol lägger in linjer i halvt abstrakta motiv; linjer som ger ögat centralpunkter och hjälper hjärnan att uppfatta motivet. Ett exempel är "Längs vägen" där stadiga stammar eller stolpar ger stadga åt landskapet och underlättar för betraktaren att läsa det. Endast i vissa motiv rör hon sig mot det helt abstrakta.

Motiven är klassiska, porträtt, landskap, byggnader. Hon tillhör de konstnärer som tycks ha så lätt att med bara några linjer fånga det karaktäristiska i ett ansikte. Fast porträtten inte är detaljerade, och fast hon använder modeller eller minne och alltså inte har någon relation till personerna och deras egenskaper, gör hon bilderna personliga genom att genast uppfatta vad som är karaktäristiskt i just detta utseende och fånga det. Det gör att man även som betraktare lättare kan se på bilden just som ett konstverk, inte som en avbildning.

I naturbilderna rör hon sig från klassiskt mjuka akvarellandskap till akrylbilder som bestämt sätter ner foten vad gäller färgstyrka. Här finns Medelhavsbyar där husen hopar sig till harmoniska rutmönster, badande i det sydliga skarpa solljuset, och nordliga grådagrar då ovädersskyarna vältrar sig fram över älvdalarna. Ofta låter hon vertikala penselrörelser för att kontrastera mot horisontlinjer, bergskedjor och annat som av nödvändighet gör ett landskap väldigt vågrätt i formen. Ibland får man intryck av nästan osynligt regn, ibland är det bara just en energi, en livfullhet som ger spänning åt bilden. Och medan vissa konstnärer väljer färgskalor för att bryta mot och utmana naturen väljer andra att gå hand i hand med den, men ändå förhöja och förstärka färgintrycken. Så gör Elena Sahlin.

Så bygger hon ett stilfullt, säkert och harmoniskt konstnärskap, som blir personligt utan att hon tar till brösttoner, utan att hon krånglar till det varken i färg eller form, motiv eller teknik. Så blir originaliteten något hon uppnår utan att egentligen söka efter den.

Mer läsning

Annons