Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvallskonstnär fick fart på penseln på Hawaii

/
  • Eva Nilsson har hittat sitt målarparadis på Hawaii.
  • En av bilderna i den nya serien.
  • Vågskummet skiljer sig åt på alla bilder.

Christian Beijer har sitt Brasilien som han ständigt återvänder till för att få inspiration i måleriet.
För munmålaren Eva Nilsson tycks det bli Hawaii.
Efter två veckor där kom hon hem med ny energi och en helt ny stil.

Annons

De som har sett munmålaren Eva Nilssons utställningar förknippar henne med sobra konstnärsporträtt i äldre klassisk stil, eller stilleben som är så exakta att de ibland känns nästan verkligare än förlagorna. Hennes serie med 53 målningar av ett äpple är ett exempel.

Men i höstas hade hon kommit till vägs ände.

– i november satt jag vid ett porträtt men inget hände. Jag tog inte ens upp penseln. Jag tänkte: det här går inte, säger hon.

Hon hade hört Bengt Lindströms råd att "om du sitter vid staffliet och inget händer så släng skiten och gör något nytt". Hon gjorde det - slängde bort porträttet och följde en gammal dröm om att resa till Hawaii. Hon blev kvar i två veckor och kom hem förändrad.

Nu kunde hon inte få nog av att måla. Under maj och juni har en serie på 20 målningar kommit till. Detta är inte som förr stilleben eller ansikten, utan landskap, och alla bär de Hawaiis färger av hav och strand, till skillnad från tidigare seriers dova färgtoner. En berlock med två fjärilar som flög över världen, som dök upp oväntat före resan, har bidragit med fjärilarna som flyger på alla bilder. Skummet och vattenslöjorna på stranden skiljer sig åt på alla bilder.

– Jag har fått massor av intryck som man inte får någon annanstans. Jag blev helt biten. Jag som till exempel aldrig brukar måla höjdbilder gör nu det, säger hon.

Efter den äventyrliga inflygningen med massor av turbulens ("jag fnissade mig hysteriskt igenom den") gick hon på akvarier, zoo och gallerier, åkte helikopter och såg regnskogen från ovan. Det som framför allt grep tag i henne var, förutom färgerna, lugnet.

– Där finns lugn och ro att jobba. Så min plan är att i januari, februari och mars, när kroppen brukar bli vinterstel, åker jag tillbaka och arbetar både med mitt filmmanus och mina tavlor, säger hon.

Hon kommer inte att ställa ut de 20 nymålade bilderna i Sundsvall. Hälften av dem ska skickas till MFK, Mun- och fotmålande konstnärers, novemberutställning i Stockholm. Resten ska skickas till Lichtenstein, dit mun- och fotmålare över hela världen skickar alster och en grupp sätter samman dem till utställningar som sedan reser runt världen. Eva Nilsson har haft minst fem målningar med på sådana utställningar, som ibland kan vara ute i 3-4 år.

Men det är långt till januari och hon har kvar idéer från resan till ytterligare 12 bilder.

– De kan kanske bli en utställning i Sundsvall, säger hon.

Läs mer om konst: Programmet på Spikarö kapell

Östersund visar två av konsthistoriens stora

Mer läsning

Annons