Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Yoga versus cancer i bildutställning

/

Konstrecension
Street Yogi fotografi av Linda Dahlqvist
Galleri Granen, Storgatan 5, Sundsvall
1 - 15 juni

Annons

"För mig kändes det som om någon öppnade ett stort svart hål under mina fötter".

Så beskriver fotografen Linda Dahlqvist från Gävle känslan när hon, 30 år gammal, fick en cancerdiagnos. Under det sjukdomsår som följde var det inte minst två saker som hjälpte henne att stå ut: hennes yoga samt föreningen Ung Cancer. Den vandringsutställning som nu visas på Galleri Granen är hennes sätt att visa sin tacksamhet och att även driva en insamling till Ung Cancer.

På bilderna finns unga kvinnor - och i ett fall också en äldre man - i yogapositioner i olika stadsmiljöer. De avviker rejält från omgivningen, som är mer eller mindre intresserad av vad de gör. Tekniskt sett är det utmärkta bilder, och fotografen har lekt med omgivningens former i de valda positionerna: så bildar den huvudstående tjejen på centralen ett T med två stationsskyltar, tjejen i hamnen intar en position som liknar en båt och även formerna hos kyrkan i bakgrunden får någon sorts motsvarighet i posen: stadigt förankrad, högsträckt.

Det är ett ungt, expressivt bildspråk; för mig finns något av reklamens estetik i uttrycket men å andra sidan är denna numera så självklar i ungas bildvärld att den inte längre är förbehållen marknadsföringen. Mer förvirrande är att yogan är en andlig disciplin som nu tar skepnaden av glad akrobatik i folkvimmel, vilket berövar den någon dimension, samt att jag inte får ihop kopplingen till cancer med den kraft och makt som poserna utstrålar.

De får mig att tänka på det språkbruk som medier gärna använder när någon blivit frisk från cancer - nästan alltid ord som besegrade, kämpade, övervann. Ord som (ibland undermedvetet) antyder att det var personens egen styrka och viljekraft som botade sjukdomen. Den otäcka baksidan av det myntet är förstås att om sjukdomen inte ger med sig har man inte kämpat tillräckligt hårt. Det är nyliberalismens själva maxim som dyker upp också här, den som numera är så olyckligt fastrotad i oss: det du lyckas med är din egen förtjänst, det som misslyckas är ditt eget fel.

Jag är dock övertygad om att Linda Dahlqvist inte tänkt så, utan att det hon vill visa är glädjeexplosionen hos den som varit sjuk men blivit frisk; euforin hos den som inte längre tar hälsa som något självklart men som fått veta att det svarta hålet under fötterna är borta. Då kan man säkert både rulla på magen på stranden eller stå på huvudet på centralen.

Läs om en till pågående utställning: ST:s konstsamling visas

Läs mer om konst: Schymbergmonumentet på plats

Mer läsning

Annons