Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstvarning i München

Annons
En stekhet eftermiddag bland konstsamlingarna i Münchens legendariska
Lenbachhaus: Klee, Kandinsky, Marc, Macke. Der Blaue Reiter. Jag och min 8-åriga följeslagerska vandrar förundrade och nyfikna runt bland abstrakta tigrar, geometriska färgexplosioner och suggererande porträtt. Vi lutar oss in mot konstverken för att studera detaljerna.
Fünfzig Zentimeter Abstand, bitte!
En myndigt kavajklädd kvinna med Lenbachhaus-emblem på bröstfickan ber oss hålla avståndet från konstverken.
Entschuldigung.
Vi spankulerar vidare till nästa rum. Franz von Stucks dekadenta och demoniska amasonskulptur med spjutet i högsta hugg. Fascination. Och värme. 8-åringen är törstig och tar en klunk vatten ur den medhavda flaskan.
Kein Trinken in den Räumen!
En annan myndigt kavajklädd kvinna med Lenbachhaus-emblem på bröstfickan tittar drakoniskt på oss och pekar på flaskan. Förbjudet att dricka.
Entschuldigung.
Smyger in i nästa rum. Ännu mer expressionistisk modernism. Är trötta och bestämmer oss för att vila ut en stund på var sin skinnklädd pall mitt i lokalen. Bläddrar i en katalog om Gabrielle Münter. 8-åringen viker upp det ena benet under sig medan vi tittar och pekar.
Keine Füße auf dem Taburett!
En tredje myndigt kavajklädd kvinna med Lenbachhaus-emblem på bröstfickan uppenbarar sig, sätter händerna i sidan och drar med blicken ned 8-åringens ben från pallen.
Entschuldigung.
Svettiga av värme och nervspänning lämnar vi konstverken och beger oss ut i den florentinskt präglade villans undersköna trädgård. Skall vi inte gå till Königsplatz och ta en glass istället? Vi avlägsnar oss från anläggningen, vänder oss om och kastar en sista blick på byggnaden.
Achtung! Kunst!



Mer läsning

Annons