Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kortare än gott

Annons
Peter Adolphsen:
Brummstein
(AlfabetaAnamma, övers
Ninni Holmqvist)

De danska lovorden har haglat över Brummstein och upphovsmannen, Peter Adolphsen, hamnade kort efter originalutgivningen 2003 i samma snus som Jorge Luis Borges. Vid publiceringen av denna kortroman hade författaren, född 1972, blott två novellsamlingar på meritlistan.
Och visst är "Brummstein" en uppseendeväckande elegant skapelse, ur vilken den uppmärksamme läsaren strängt taget kan utvinna hur många poänger som helst. Kritiker liknade verket vid en sammanfattning av Tysklands 1900-talshistoria, alltså i någon mening vår egen.
Sofistikerat, jo. Men i jämförelse med Borges påminner Adolphsen om en minimalismens gröngöling, som inte hunnit bli torr bakom öronen och därför, ju längre verket lider, skriver ut mera än nödvändigt.
Som allegori är kortromanen alldeles för beroende av den faktiska historiens skeenden och detaljer och i egenskap av självständig konstprodukt glider den från vetenskaplig och exakt torrhet till uttrycksbehovets blödighet. Från geologi till genomskådan.
Varma fötter, kallt huvud. Enligt den devisen skrider författaren med bravur till verket. Men efter hand hettas huvudet och kallnar fötterna. Det blir, det ringa formatet till trots, för mycket av det didaktiska och för lite av det svävande, hemlighetsfulla.
Även om Adolphsens talang är omisskännlig, så kan jag inte riktigt stämma in i den danska hyllningskören.

Mer läsning

Annons