Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kraften i att kunna själv

/

Annons

I min familj spelar många av oss instrument och när vi möts spelar vi och sjunger. Så roade man sig ofta i äldre tider, men i dag är det sällsynt. I vår tid överlåter man åt experter att skapa musiken. Man laddar ner från Spotify, trycker igång en cd eller slår på tv:n. Musikanter har blivit tittare och lyssnare; de som själva grejar sin underhållning har blivit passiva konsumenter av andras musik.

I storstäderna är det i dag tätt mellan restaurangerna och glest mellan livsmedelsbutikerna, och när man väl hittar de sistnämnda är utbudet av färdigmat stort. Po Tidholm skriver i boken "Norrland" att det ironiska med vår tids stora matintresse är att det är ett uttryck "för matlagningens nya status som exklusiv hobby; något man enbart ägnar sig åt när man har gott om tid. Övriga dagar äter man färdiglagat, halvfabrikat eller helt enkelt snabbmat på vägen hem från jobbet."

Han slår fast att det främst är vardagsmaten som är hotad och det har han säkert rätt i, liksom han har rätt i att tids- och orkbristen är den stora orsaken till att mikropirogen åker fram på bordet i stället för lagad mat och hämtpizzan får ersätta hemrullade köttbullar. Det är ju inte bara spispysslet som ska hinnas med utan också planeringen och butiksbesöken. Men jag undrar om inte själva den glamour vi i dag omger matlagningen med också bidrar med att bygga murar av överdriven respekt. Det måste vara nyrenoverade kök, blänkande redskap, detaljerade recept och förstklassiga råvaror innan vi kan sätta i gång, och ju högre krav vi ställer desto mindre mat blir lagad. Varpå handlaget och vanan sakta bleknar bort ur händer och huvud.

Det har förstås hänt förr. Under folkhemstiden sågs matlagning som en ädel konst som i stort sett var reserverad för kvinnorna. Hos tidens seriefigurer syns värderingarna: när Fred Flinta ska steka sina egna frukostägg orsakar han brandkårsutryckning. En karl i köket - katastrof.

Men då var i alla fall hälften av befolkningen kapabel att sätta fram ett gott mål mat åt barnen. I dag är matlagningen, liksom musiken, ett skapande som både män och kvinnor alltmer överlåter till experterna. Själva tittar vi passivt på; ser matlagningsprogram, bläddrar i lyxiga kokböcker. Att laga mat har förpassats från livet till drömmen om livet; den självständige har blivit beroende.

Visst handlar såväl kokkonst som musik om tid och i viss mån kunskaper. Visst kräver det engagemang att lära sig spela ett instrument även halvhyfsat. Men man måste inte vara Idolvinnare för att sjunga med i Havsörnsvalsen i goda vänners lag, och inte tv-kock för att röra ihop en köttfärssås. Det handlar mycket om att vilja vara en människa som kan själv. Att skapa, att åstadkomma något är en djup drivkraft, och den ger sin egen speciella tillfredsställelse som vida väger upp eventuella skönhetsfläckar. Det vet alla som med välbehag ätit en egenodlad tomat fast den är lite skrovlig - och som genast hade ratats om den legat i butikshyllan.

Spil selv, fanns det dekaler som sa när jag gick i musikskolan. Spela själv. Laga maten själv. I ett samhälle som alltmer vill låsa in oss i den beroende konsumentens roll är det extra viktigt att odla kan själv-kraften.

Mer läsning

Annons