Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Varför tog inte Reinfeldt en skrivarkurs?

/

Annons

Jag läser Fredrik Reinfeldts memoarbok ”Halvvägs” med stigande irritation. Språket går på styltor. Det saknar spänst och energi. Det vimlar av fel. Vore jag modersmålslärare skulle rödpennan ha blivit utnött. Karl’n kan inte skriva. Det sägs att han avvisat all hjälp. Ingen redaktör eller spökskrivare har förhindrat katastrofen. Och det ska vi nog vara tacksamma för.

Utan försköning får läsaren lära känna en man som varit Sveriges statsminister i åtta år.

Det är en duktig pojke. Han är intresserad av idrott och blir Djurgårdare, invald i elevrådet och så småningom ordförande i moderaternas ungdomsförbund. Under gymnasietiden läser han böcker av Karin Boye, George Orwell och Tolkien. Sedan läser han inte så mycket. Han blir uppslukad av politiken.

Tyvärr får läsaren inte veta varför. Reinfeldt visar inga känslor. Han är sval och oåtkomlig. Han är invecklad i intriger och strider, men får ingen repa på sin rustning. Det hade kunnat bli intressant läsning, men han är så distanserad att han nästan blir osynlig. Han skildrar ett liv utan dofter. Det förblir en gåta varför han alls gav sig in i politiken. Men kanske arbetslinjen och jobbskatteavdragen räckte som stimulans.

Så slår det mig att han inte är ensam. Han är i själva verket prototypen för nutidens politiker. Språklösheten och bristen på engagemang är utbredd. För några veckor sedan stod Stefan Löfven på Medborgarplatsen i Stockholm och talade om ”mitt Europa”. Statsministern läste ur ett manus han inte hade skrivit själv. Det lät barnsligt och fånigt. En känd retorikexpert har skrivit en bok som heter ”Snacka snyggt”. Form är viktigare än innehåll. Talen ekar allt tommare.

Jag tror att det kan vara så illa att ”Halvvägs” ger en sann bild av politikens kris. Idéerna har lämnat arenan. Det är inte så lätt att ge form åt ett innehåll som inte finns.

Fredrik Reinfeldt tror att han kommer att bli hundra år gammal. Han har halva sitt liv kvar. Nu har han startat ett företag och lär fakturera 100 000 kronor för ett föredrag. Han har fortfarande lön som statsminister, 156 000 kronor i månaden. Han borde ha råd att gå på en skrivar- och talarkurs. Så här avslutar han sin bok:

”Världens öde ligger i händerna på de ledare jag har träffat. De flesta är mycket medvetna om detta och försöker föra alla svåra frågor framåt. De verkar i en imperfekt värld med många gånger otillräckliga politiska beslutsstrukturer för att göra skillnad. Det får aldrig minska våra ansträngningar att ändå försöka.”

Mer läsning

Annons