Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kungen förbleknar allt mer i medvetandet

/

Fältherren Gustav II Adolf må ha varit krigsförbrytare men betyder föga för de flesta numera, skriver Sven Larsson som svar på Louis Jackys debattartikel i ST 20/11.

Annons

Louis Jacky siktar in sig på Gustav II Adolf. Ärkebiskopen Nathan Söderblom ställs också i skottgluggen när han betecknar kungen och Martin Luther som lutherdomens två helgon.

Hur förhåller man sig år 2014 till en svensk kung på 1600-talet som gav sig ut på fälttåg i Europa med den svenska krigshären?

Jag tror det är en fråga som inte sysselsätter folk i särskilt hög grad, om än något. Det pågår fler närliggande fälttåg som vi har fullt upp att förhålla oss till. Isis brutala framfart i Syrien och Irak är ett exempel. Och vardagens möda för att klara livspusslet har knappast utrymme för Gustav II Adolfs trettioåriga krig för cirka 400 år sedan, mer än som kuriosaläsning en ledig stund.

Det förekommer säkert kretsar som fortfarande prisar den svenska stormaktstiden med Gustav II Adolf som fältherre, det kan vara högkyrkliga präster, adelsätter med rötter i det förgångna.

I övrigt förbleknar kungen alltmer i människors medvetande. Kungastatyn på torget är mer föremål för duvornas uppvaktning; kyrkan, kallad Gustav Adolf-kyrkan, inger inga som helst betänkligheter för församlingen att helgedomen uppkallats efter en krigsherre som kan tänkas ha begått krigsförbrytelser, som Louis Jacky nämner i sin artikel.

Jag hoppas många läser den, en och annan eftertanke kan smyga sig på om Gustav II Adolfs tid på tronen, som till och med kan fogas in i livspusslet, så har kungen fått sätta ett litet avtryck.

Mer läsning

Annons