Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvartetten som sprängdes

/

BOK Henrik Kullander: Någonting odödligt. Wahlström & Widstrand.

Annons
Efter \"Elfenbenssvart\" (2002) ger Henrik Kullander idag ut sin andra roman, Någonting odödligt. Och, ja, den kan läsas som en svensk variant av Da Vinci-koden. Men 71-födde Kullander är en i bästa mening barnsligare författare än träbocken Dan Brown. Roligare, mera flyhänt. Litterärt lurigare.

Ett ovanligt fynd vid ett vägbygge utanför Kalmar leder till fyra kompisar som skingrats för vinden och återses en sommar tio år efter gymnasiet. Fyndet är ett människoskelett utrustat med vingar. Änglar och demoner!? Det finns en logik i den lika bondkomiska som fantastiska och intrikata intrigen. Mitt i mystiken en klarhet. Och ett vemod hos den snart 30-årige Fredrik: vart tog drömmarna och utvaldheten vägen, värmen och vänskapen?

De hade ett sällskap, Deus vult, vilket kan uttydas Guds vilja. Ett trofasthetens förbund, konfirmerat av en blodsed. Vraket, hemkär, döpt Mikael. Den numera lätt försupne Keith Rafaelsen. Ledargestalten Gabriel, alltid välskräddad, för övrigt och inte utan anledning med efternamnet Hoffman. Gabriel, Rafael, Mikael. Man behöver inte vara teologie doktorand för att förstå piken: den mest utmejslade gestalten, Fredrik, platsar inte riktigt i sällskapet. Ärkeänglarnas sällskap.

Och det krävs knappt ens en grundkurs i vare sig metalitterär textteori eller den apokryfiska läran för att ha behållning av denna roman, som otvunget förenar elementen: Simpsons och Kabbala, pojkstrecken och den rituella magin. Det är litteratur som litteratur. Men den kräver uppmärksamhet på vemodet, melankolin. Den eleganta konstruktionen och lätt puerila sällsamheten i all ära: världsligheten ryms och syns.

Skickligheten hos Kullander kan inte förta intrycket av att detta också är en roman från gillestugornas, husvagnssemestrarnas och thaigrytornas Sverige. De vaga utbildningarnas land, de från barnuppfostran frikopplade fädernas.

Det ängsligt blanka landet, där meningen och existensen så tömts på innehåll att blott spekulationen och överträdelsen duger. Läsningen av Kullanders listiga roman väcker, implicit, undran om varför inte fler svenskar sitter inspärrade i fängelser, på mentalsjukhus.

Mer läsning

Annons