Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lagerkvist och Diktonius

Annons
1920 utkom Pär Lagerkvists diktsamling "I stället för tro". Med hans kanske mest kända dikt "Det är vackrast när det skymmer". Och en av de mest halvtolkade. Som skymningsidyll, till kaffe och sju sorters kakor i såväl kyrkliga som okyrkliga föreningsmöten.
Diktens peripeti - sprängningen av idyllen - blev ofta en blindgångare.
Lagerkvist låter den detonera på slutrimmet i andra strofens sista rad:

Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån.

Och sedan väller besvikelsen fram från den som brottas med sin barndoms tviveltro på det eviga livet:

Allt är mitt och allt skall tagas från mig
Inom kort skall allting tagas från mig
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

1930 - tio år senare - publicerar Elmer Diktonius diktsamlingen "Stark men mörk". Där står dikten "Allt är mitt":

Jag äger ingenting
Och ofta tryter kroppens bröd
Men står jag har en stund på stranden
I sol
Eller i skogens skugga
Eller på bergets vindbespolta??? krön -
Mitt är allt!
Och ingen kan ta det ifrån mig:
Jag har fått hela denna jord till skänks
Och Diktonius fortsätter:
Allt är mitt - - -
Gräsets gråt och vattnets lugna allvar
Ekorrens röda svans i tallen - - -
Allt det är mitt: det har gett mig sig självt.
Och ingen kan ta det ifrån mig
Jag har fått hela denna jord till skänks

Att Diktonius adresserar sig till Lagerkvist: de ordalika ordalagen är tydliga nog.
1920 var Pär Lagerkvist 29 år gammal. 1930 var Elmer Diktonius 34 år ung. Den ene märkt av grubbel om det Eviga Livet sen sin barndoms gästspel hos verkligheten och knäfallsångesten på sin bönesten i skogen: Låt ingen dö!
Låt ingen av oss dö!

Den andre: Livsdyrkaren som inte begär mer än nuet. Och som äger allt, utan ägodelar, och som försäkrar att
i den grannaste stjärnan står skrivet
att hon är minuter
och möter jag en människa
med axelbred ande och tunnskinnat hjärta
är också hon minuter
Min..

Två författare. Två temperament om man vill kalla det för???
Redan i diktsamlingen Stenkol (1927) ger Diktonius ett porträtt av Lagerkvist:

Ett hus i svart granit
Ingen dörr intet fönster
En död och några vaxljus
Fläskiga spöken flåsar
Skräcken går som poliskonstapel

Och för gåtan i finkanKåsören Red Top har berättat att han en gång skulle laga sitt tegeltak. Och råkade sparka ned stegen. Det var söndag och ingen kom förbi. Till slut kom dock någon, men det visade sig vara Nobelpristagaren Pär Lagerkvist på söndagspromenad. Så Red Top satt kvar på sitt tegeltak och såg Nobelpristagaren vandra förbi. Men om det varit Elmer Diktonius?

Mer läsning

Annons