Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte förlegade uppfattningar skymma Södergran

/
  • Selma Lagerlöf.
  • Edith Södergran
  • Edith Södergran

Vi uppfattar verkligheten olika, beroende på var vi befinner oss i tiden och geografin. Kersti Bergold hittar en befriande klar blick på myten Edith Södergran.

Annons

Minstingen tar spjärn med fötterna och ålar fram. Han är tio månader och stoppar stenar i munnen, gläds över flygande maskrosfjun och reser sig med hjälp av lådhandtagen för att få överblick och nå kastrullerna.

Varje dag flyttar 57 personer till Stockholm. Elva av dem lämnar landsorten för att söka sig till storstaden. Självklart uppfattar vi verkligheten olika, beroende på var vi befinner oss i livet, åldersmässigt och rent geografiskt. Det är stor skillnad på att bo i huvudstaden, en mellansvensk industristad eller en avfolkningsbygd i norra Sverige.

Det handlar även om att kunna ta sig fram, få en plattform. Den franske sociologen Pierre Bourdieu framhöll att den som lierar sig med den förhärskande ordningen kan uttala sig i kraft av sitt symboliska kapital, medan det är tillåtet att använda sig av symboliskt våld, alltså nedvärdera, tysta eller skämma ut den som ifrågasätter rådande normer.

Till de som tystats eller misstolkats hör kvinnliga författare. Selma Lagerlöf låter Gösta Berling kasta tre band av madame Staëls Corinne rakt i gapet på de vargar som jagar honom och Anna Stjärnhök över isen. En handling som vi läsare själva får tolka. Handlar det om litteraturens makt eller vanmakt?

Fredrika Runeberg, som kallats Finlands första kvinnliga journalist, ansåg att mannen skriver när han vill och är i stånd till det, medan kvinnan (åtminstone den som äger barn och hushåll) gör det när hon får och kan. På Näsebackens begravningsplats i Borgå hedras Johan Ludvig Runeberg med ett storskaligt monument som stretar mot himlen. På baksidan av stenen finns en inskription som visar att makan Fredrika vilar i samma grav. Stenen skulle kanske ha utformats annorlunda idag än 1888, men det är inte samma sak som att kvinnor och män har samma symboliska kapital och lika lätt att ta sig fram i offentligheten.

Till skillnad från debattören Karl Ove Knausgård anser jag inte att vi lever i ett samhälle som formas av trångsynta cykloper. Däremot gäller det att väcka uppseende, hitta plattformar och formulera sina budskap så slagkraftigt och klickvänligt som möjligt. Författaren Knausgård tillhör dem som lyckas exponera sig i mediebruset på en marknad som blir allt tuffare och grällare och behärskas av allt färre aktörer.

Marknadens myter är stenhårda och oberäkneliga, inte minst när det gäller biografier. Vad är det som berättas, varför och hur?

Poeten Edith Södergran, som föddes i Sankt Petersburg 1892 förstörde systematiskt en stor del av sina brev för att de inte skulle föda ”likmaskarna” som skrev biografier. Något som förmodligen fick rakt motsatt effekt och bidrog till ytterligare tolkningar och spekulationer. Hennes eftermäle påverkades också av rivaliteten mellan kritikern Hagar Olsson och poeten Elmer Diktonius som hon träffade högt sporadiskt, den första vid fem tillfällen och den andra vid ett. Lägg till det de ovetenskapliga fakta som professor Gunnar Tidestrand publicerade. Antaganden som fick stor genomslagskraft och i åratal utgjort grund för ”faktatexter” i antologier, läroböcker och lyrikgenomgångar.

Författaren och forskaren Agneta Rahikainen vänder på kloss efter kloss i det etablerade Södergransbygget där poeten tonar fram som döende och lungsjuk, ett naturbarn som levde ensam och isolerad med sin mamma i en avkrok på Karelska näset och av egen kraft skrev geniala dikter. Rahikainens genomgångar i boken "Kampen om Edith" samt doktorsavhandlingen "Poeten och hennes apostlar" är fulla av överraskande omprövningar.

Fram växer en bild av en ung levnadsglad kvinna. Humoristisk, okonventionell, resvan, beläst, bildad och kompromisslös som levde med fingret på tidens puls, hade utbildats i en av Sankt Petersburgs bästa privatskolor och obehindrat kunde växla mellan svenska, tyska, franska, engelska, finska och ryska.

När hon blev sjuk blev vistelserna på exklusiva sanatorier i Schweiz (där hennes hälsa förbättrades) en slags bildningsresa med ett livligt kulturliv som präglades av dåtidens moderna strömningar inom konst, musik och litteratur.

Men Edith Södergran vägrade att acceptera den rådande ordningen och förminska sin lyrik, vågade byta perspektiv flera gånger och ansågs så kontroversiell att dikten "Dagen svalnar" inte översattes i sin helhet till finska förrän 1968 eftersom den uppfattades alltför vågad, erotisk.

När poeten dog vid 31 års ålder hyllades hennes lyrik av såväl traditionalister som modernister, medan båda lägren marginaliserade hennes livsextas och kvinnosyn.

Minstingen har fullt upp med att foga ihop sin egen världsbild och ser gärna att andra bygger torn som han raserar, samtidigt som han skapar egna byggen.

Agneta Rahikainen ger oss nya perspektiv på Edith Södergrans poesi och visar samtidigt hur nödvändigt det är att ständigt ifrågasätta, söka nya fakta och omvärdera det vi en gång lärt oss så att inte gamla förlegade uppfattningar skymmer verkligheten.

Kersti Bergold

är kulturjournalist och bokbloggare

Mer läsning

Annons