Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Leende Norén tar teatern till publiken

/

Annons
Lågmäld, leende, lekfull inte alls den förväntade bildenav Lars Norén. Så är han som regissör. När han skriver finns där mörkret, ångesten, konflikterna.
I några dagar han Norén förlagt repetitionerna av sina nya två pjäser, sammanförda till "Terminal", till Konserteatern i Sundsvall. Ett arrangemang av Riks Drama, där Norén är konstnärlig ledare, för att bredda teatern, möta publiken under arbetet och avdramatisera teaterarbetet.
Konst, säger han, är lek och en stund senare att skriva är på liv och död. Dagligen förenar han dem, repeterar lekfullt på dagarna, skriver nattsvarta pjäser på kvällarna. Om lusten finns där, energin. Han får den från arbetet med skådespelarna.
Arbetet inleder han varje morgon med att gruppen det är sex aktörer på plats i Sundsvall får dansa med varandra. Bra motion, bra uppmjukning, tycker Norén, ett sätt att komma samman för arbetet.
När han regisserar glömmer han författaren Norén. I ställer ser han sig som en bro mellan aktörerna på scen och den kommande publiken i salongen. Han är öppen för ständiga diskussioner, ändrar ord i texten "men aldrig situationer".
Skådespelarna säger att det är en fördel att ha författaren med i arbetet. Det ger möjlighet till frågor, förklaringar. Även om Norén själv säger att "allt kan jag inte förklara".
När han en gång, med "Fursteslickaren", började skriva dramatik var det för att "höra orden, se dem". Sedan 30 år skriver han inte längre poesi, han är dramatiker, skriver inget annat än dramatik. Om sina pjäser säger Norén att de alla hör ihop. Han kan se förbindelser med dem, barn i de tidiga familjedramerna som dyker upp i de mer socialrealistiska senare pjäserna. Han har växlat mellan sådan socialrealism "Personkrets", "Sju:tre" och andra och mer existentiella dramer. Men ser egentligen ingen skillnad.
Allt hänger ihop, säger han, vänligt leende.
Och "Sju:tre", den pjäs som vållade den största teaterdebatten på många år och, med skotten i Malexander, den största dramatiken, hur ser han den i dag? Ett avslutat kapitel?
Nej, säger Norén, och leendet försvinner ett ögonblick, den kommer jag aldrig över.
Medan han repeterade pjäsen med de tre internerna och Reine Brynolfsson på Tidaholmsanstalten skrev han på kvällarna två andra pjäser, "November" och "Tyst musik".
Det var för att komma ifrån, jag kände ett behov av det.
Under sitt liv som dramatiker, efter poesin, har Norén skrivit en lång rad pjäser, till en början helaftonspjäser, nu allt kortare, till synes tunnare. Och förklarar produktiviteten med att det ofta handlat om att variera ett tema.
Harold Pinter, årets Nobelpristagare, har sagt att gestalterna i hans pjäser kommer till honom ur mörkret. Lars Norén som skrivit förordet till den andra utgåvan av Pinters pjäser säger att "de kommer ur dimman". Länge, säger han, vistas han i denna dimma, innan pjäserna tar form. Det är då, på skisstadiet, han ofta skriver på kvällarna efter en dags repetitioner. Svårare är det när skrivandet kräver större koncentration, "när det finns problem att lösa".
Han har regisserat många av sina pjäser, som nu dessa dagar i Sundsvall, men också gjort andra uppsättningar. För några år sedan en originell uppsättning av Tjechovs "Måsen" på Riksteatern, en omtalad av Edward Albees "Vem är rädd för Virginia Woolf?" på Vasateatern. Han uppskattar det, att regissera andra författares pjäser.
Men säger också att regiarbetet inte på något vis påverkat hans sätt att skriva; författaren har förblivit intakt också sedan han lärt sig mer om själva teaterarbetet än han visste när han började skriva dramatik.
Men på ett sätt arbetar han på samma sätt.
Som en myra, säger Norén, när jag skriver och när jag regisserar. Jag drar ett strå, sedan ett, ännu ett, till slut har jag em myrstack en ny pjäs eller en ny uppsättning.
Men det måste vara på lek; teatern är lek, konsten är lek om än en allvarlig lek.
Under dagarna i Sundvall möter Norén och hans ensemble estetelever från Timrå, folk från Kris och ABF, ska ha ett samtal med amatörgruppen Kvartersteatern och i dag öppna repetitioner, dit alla kan komma. Besöket är ett led i Riks Dramas satsning på vad man kallar Dramakretsen.
De teaterföreningar, ett tiotal, i landet som visat störst intresse för Riks Dramas produktioner har valts ut till kretsen. I våras gjordes ett liknande besök i Kristianstad med pjäsen "Var är alla?" som spelas i Sundsvall i morgon. Men efter besöket i Sundsvall åker Noréns grupp tillbaka till Hallunda, där Riksteatern har sina lokaler. Två månaders arbete återstår fram till premiären. I början av april kommer "Terminal" till Sundsvalls teater.
De två enaktarna är variationer på temat terminal ankomst och avsked. I den första möts två par på ett sjukhus, ett yngre för en förlossning, ett 20 år äldre för att identifiera sin döde son. Snart står det klart att det är samma par, på 20 års avstånd. I den andra pjäser, med arbetsnamnet "Sönderfallande", kommer en 53-årig son hem till sin 36-åriga cancersjuka och döende mor. Kring dem rör sig minnen från deras liv, på skilda tidsplan; något Norén möjligen inspirerats till av Pinter som i en av sina pjäser, "Svek", berättar en kärleks- och otrohetshistoria baklänges: det börjar med slutet, slutar med att det unga paret möts 20 år tidigare.

Mer läsning

Annons