Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisas bilder reser ut i världen

/

I höstas var hon en av tre nominerade till Pressens bilds stora fotopris.
Nu har Sundsvallsbördiga fotografen Lisa Selin också invigt sin första internationella fotoutställning. I gott sällskap med Jan Troell och George Oddner.

Annons
"The search för Ali Boulala" är namnet på Lisa Selins utställning, där hon följt en grupp skejtare under en längre period och i bild försökt fånga deras liv och kultur.
Bilderna har bland annat visats på Bildens hus i Sundsvall under våren. Bildens hus har tidigare haft kontakter i österled, och för någon vecka sedan reste bland andra Lisa Selin, den välkände fotografen George Oddner och filmaren Jan Troell till Minsk i Vitryssland för att visa sina alster. George Oddner har också ställt ut på Bildens hus.
Han visade två av sina utställningar på Moderna museet och Historiska museet i Minsk. Jan Troell visade en film om George Oddner. Och min skejtarutställning hängde på ett galleri där, säger Lisa Selin.
Hon öppnade själv utställningen i samma veva som de årliga svenska kulturdagarna i MInsk invigdes: ett arrangemang som startade för några år sedan som filmfestival men som nu räcker en hel månad och i år också omfattar fotografi. Lisa Selins bilder hänger kvar under hela kulturmånaden och fortsätter sedan att vandra i Vitryssland.
Människor kom till utställningen och sa att den här måste vi se till att få till vår stad. Folk var otroligt engagerade - till och med Jan Troell och George Oddner reagerade över att ovanligt många visade intresse.
Kanske är vi här i Sverige bortskämda med att ha ett stort utbud. Vitryssland är ett ganska slutet land och där finns inte så mycket. Eller kanske har man synen att kultur är viktig, säger Lisa Selin.
För henne är det första trippen utomlands med en egen utställning.
Det var jättekul, helt fantastiskt. Det var också kul att det kom många skejtare dit. Fotot är ett gränsöverskridande språk, och skejtare har heller inga gränser. De har samma ideal, ser på samma filmer och delar samma historia överallt, säger hon.
Svenskt dokumentärfoto placeras ofta i skuggan av de danska och finska insatserna. Det kanske stämde tidigare, menar Lisa Selin, men inte lika säkert numera.
I internationella tävlingar har danskarna varit framgångsrika, men om det betyder att vi är sämre vet jag inte. I Danmark har funnits bildjournalistisk utbildning, som vi inte haft förrän nu, och kolleger har arbetat mer tillsammans. Men det är bara en tidsfråga innan vi är ikapp, säger hon.
Petter Österlund, som också följde med till Minsk för Bildens hus räkning, tycker inte heller att Sverige bör huka sig för de nordiska grannarna.
Det där är Jantelagen, en bekväm hållning som har överlevt sig själv. I Finland har det funnits bättre utbildningsmöjligheter än här. Men i dansk fotojournalistik har formen blivit viktigare än innehållet och där finns inga fördelar, framför allt inte i jämförelse med Sundsvallsregionen, säger han.

Mer läsning

Annons