Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Loes bästa roman

/

BOK Erlend Loe: Doppler: Översättning: Lotta Eklund. Alfabeta

Annons
Erlend Loe har gjort det igen! Kanske Loes bästa roman hittills! Loe arbetar med den stora, varma humorn för att skapa stor, varm litteratur! Varsågod förlaget, där har ni några användbara omdömen till en förmodad pocketupplaga av Erlend Loes nya roman.

Den förtjänar verkligen att nå ut till en bred läsekrets, om nu den läsande kretsen någonsin kan bli bred. Oavsett bokmoms är vi väl en ganska konstant liten krets bokslukare då räknar jag alltså inte dem som köper för att ge bort eller mest gillar att ståta med välfyllda bokhyllor. Vi som slukar böcker gör det nog för att vi intresserar oss för hur världen skulle kunna se ut, eller hur den ser ut på andra ställen eller ur andras perspektiv, eller andra lösningar eller strävanden i den svåra konsten att vara människa. Eller hur?

När Amos Oz nyligen tog emot Goethepriset i Tyskland, höll han ett tal om vikten av att leva sig in i andra, en förmåga som motverkar fanatism och hat: \"Att leva sig in i andra är inte bara ett estetiskt verktyg Det är i mina ögon också ett viktigt moraliskt imperativ. Och till sist att leva sig in i andra är dessutom ett djupt och subtilt mänskligt nöje.\" Och ingenting övar upp denna förmåga bättre än böcker, var hans poäng. Hur sant!

Jo, jag inser att detta på sätt och vis var en avvikning från ämnet. Men jag tillät mig det inspirerad av Erlend Loe. Hans romaners underfundigt grubblande berättarjag uppmuntrar till livsfilosofiska utvikningar.

Denna gång heter berättarjaget Andreas Doppler. Varför han heter just så, om det är för att mannen bakom dopplereffekten, Christian Doppler, hette Andreas i andranamn, vilket han i och för sig gjorde, spelar ingen roll. Lika irrelevant är att dopplereffekten är den effekt man erfar auditivt när en ambulans passerar i hög fart med sirenerna på. Eller polisbil, för all del. I romanen Doppler förekommer inga ambulanser eller polisbilar. Men det inträffar en olycka. Andreas Doppler, ansvarstagande och duktig make och tvåbarnsfar, bosatt i ett hus i ett medelklassområde i oslotrakten, är tillika cyklist. En dag när han är ute och cyklar i skogen vurpar han tämligen våldsamt, och får cykeln i pannan:

\"När de värsta smärtorna gav sig lite, upplevde jag en välsignad ro. Det var bara skog. Den vanliga blandningen av allsköns sammansatta känslor och tankar och plikter och planer var borta. Plötsligt var allt bara skog.\"

Han inser att han hittills i sitt liv varit för satans duktig. Nu har han presterat för sista gången. Han flyttar till skogs. Hemma, ett par kilometer in åt samhället, går familjen och undrar vad som hände.

Naturligtvis kan han inte bara sitta där genom en hel roman framför elden och tälja objekt som för femtio eller hundra år sedan hade kunnat säljas på marknaden i staden när det blev sommar, men som i dag kan köpas för en tia på IKEA, och begrunda hur han i sitt tidigare liv var på alla vanliga platser och gjorde de vanliga sakerna som människor i Oslo gör, hur han började bli hatisk och plågsam för sin omgivning, han var ingen förebild, varken för sina närmaste, för sitt jobb eller för det mer diffusa storsamhället. \"Jag var inte ett element Oslo ville ha på sina gator.\"

Nej, diverse äventyr och komplikationer uppstår på vägen. Han dödar en älg, adopterar dess kalv (som är värdelös på memory, där de ligger och myser inne i tältet), upprättar ett bytesavtal med handlaren i Norges största och modernaste Ica-butik, älgkött mot lättmjölk (representerar det yppersta av vad mänskligheten hittills uppnått). Och det är döö kul. Och tänkvärt. Hur det går hoppas jag att alla som läser den här recensionen vill ta reda på.

Erlend Loe föddes 1969 i Trondheim och är bosatt i Oslo. Han har skrivit romaner sen 1993, och i Norge är han en stor och kultförklarad författare av generationsromaner, det vill säga böcker som personer födda runt 1970 sägs kunna identifiera sig med. Men läsekretsen borde kunna vara universell. Blir detta Loes stora genombrott för den svenska läsekretsen? Det riktiga breaket har ännu inte kommit, även om den första på svenska, \"Naiv. Super\" väl kanske nådde kultstatus i Sverige också (jag har sett den neongula pocketryggen i mångas bokhyllor).

För att knyta an till det inledande resonemanget om bokläsarnas nyfikenhet efter alternativa sätt att leva, så tillfredsställer Loe det mästerligt. Hans Andreas Doppler är ett högst levande tankeexperiment, tack vare den mänskliga humor han förmedlar.

Mer läsning

Annons