Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löpsedeln som historia

/

BOK Paul Frigyes: Nyhetsflås tidsanda. Svenska löpsedlar under ett sekel. Carlssons

Annons
Alla har åsikter om dem, antingen är de bra, oftast fel, missvisande, illa formulerade, stämmer dåligt med artiklarna.
Inget kan förefalla enklare än att skriva en bok om löpsedlar; det är bara att samla en hög och sedan ha åsikter om dem. Gärna kritiska, ty så ska det vara; allra helst kvällstidningar. Deras löpsedlar är enligt en folklig grundlag alltid bedrägliga, överdrivna, mer eller mindre usla.
När Paul Frigyes, reporter på fackorganet Journalisten (utan löpsedel), nu skrivit en bok om just löpsedlar kan redan titeln, \"Nyhetsflås tidsanda\" (det saknas väl ett \"och\" om man ska vara noga) kan man befara det sämsta, den gamla vanliga visan om eländet, lögner, överdrifter, fördomar, kändiseri, hänsynslöshet, säg vad ni vill. Något av det finns också i Frigyes bok; helt kan han inte undvika att vara moralistisk eller litet fin i kanten.
Till hans heder ska dock genast sägas att han är mer intresserad av att se hur löpsedlar förändrats hans perspektiv anges till ett sekel men är nog faktiskt litet kortare än att ständigt vara den missnöjde kvällstidningsköparen som inte tycker sig fått vad löpet lovat. Frigyes ser det dock för det mesta som ett slags samhällsutveckling.
Det är inte så svårt. Ännu på 60-talet kunde ordet neger förekomma på löpsedlar, tattare var vanligt ett par decennier tidigare. I dag skulle ingen komma på att använda sådana uttryck.
Löpsedlar är på sitt vis en brutal beskrivning av hur människo- och samhällssyn förändrades under 1900-talet. De som hävdar att löpsedlarna blivit sämre, liksom kvällstidningarna, kan få en och annan tankeställare i Frigyes bok. Sämre i den meningen att de med åren kommit att allt mer domineras av kända personer, tv-såpastjärnor, sex, mord och sådana saker är uppenbart. Men samtidigt som innehållet i dem på sitt vis blivit brutalare och mer utlämnande har språkbruket faktiskt blivit mer städat.
Det som saknas i Frigyes bok är en djupare analys. Den bästa finns mer i förbigående och är ett citat ur en bok om journalistik av Göran Rosenberg där han citerar Anders Isaksson:
\"1977 års löpsedlar vände sig till läsarna i deras egenskap av medborgare och löntagare. 1997 års löpsedlar vände sig till läsarna i deras egenskap av kunder. Det har uppstått ett starkare DU i tilltalet, i spåren av ett svagare VI. Så blir DU en vinnare. Så raggar DU på krogen. Så tillfredsställer DU din partner. Så blir DU friskare, starkare, smalare, vackrare etc. Från kollektiva känslosvall till individuella klipp.\"
Det är en träffsäker notering. Löpsedlarna lever inget eget liv; förändringen från VI till DU är en sida av den allt starkare kommersialisering medierna genomgått: tidningens läsare ses mindre som läsare än som en kund. Detta återspeglas i synnerhet i kvällstidningarnas löpsedlar, med uppgift att varje dag locka människor att köpa tidningen.
Det skiljer dem radikalt från den abonnerade morgontidningen, och det skulle ha varit intressant om Frigyes mer än med något enstaka exempel (ofta där morgontidningen använder sig av kvällstidningens löpsedelsvokabulär) analyserat skillnaden mellan morgonens och eftermiddagens löpsedlar. Eller höjt blicken utanför Stockholm och till exempel jämfört lokaltidningen med rikstidningen.
Nu har i stället skrivit ett slags löpsedelns svenska historia. Det är i sig intressant och välgjort, långa stunder också underhållande. Men det är ganska enkelt; det är som sagt bara att samla på sig ett antal löpsedlar och sedan skriva kommentarer till dem; inget kan vara enklare.
Frigyes tangerar en språklig analys av löpsedlarna men som med annat stannar det mest vid det snabbt förbiglidande. Kanske för att han inte har den rätta insikten i och erfarenheten av själva hantverket. När han citerar riktigt bra löpsedlar tycks han inte riktigt förstå hur bra de är.
Som Sigge Ågrens klassiska efter den första hjärttransplantationen, en vit man som fick en svart mans hjärta:
\"Svart hjärta lika rött som vitt\".
Sådant är konst. Att det en annan dag kan bli komik är självklart; som en annan klassiker: \"Mord i dag på Östermalm Greve sköt neger med jaktgevär\". Eller klavertramp, som Expressens famösa om invandrare: \"Kör ut dem!\" Eller Aftonbladets hyllning av den nyss döde Mao som \"En av århundradets stora statsmän och samhällsbyggare\".
Själv sätter jag nog en slant på Aftonbladets löp 8 september 1968:
\"Läkare löser rasproblemet?
PILLER GÖR NEGRER VITA\"
Undrar vad som hände med det pillret. Medan ni undrar kan ni läsa, eller snarare bläddra bland löpsedlarna, i Paul Frigyes bok. Det är faktiskt ett stycke svensk historia.

Mer läsning

Annons