Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Makthavare och medieträning

BOK Håkan Lind, Jenny Lindahl Persson, Martin Borgs: Medietränad Norstedts Akademiska Förlag

Annons
Vi lever i en tid då allt fler formar sin världsbild utifrån medierna. Då och då uppkommer drev där någon skandal gör enskilda makthavare eller företagare till föremål för en hård jakt. Media har också blivit en kanal som används för pr-verksamhet av allt från popmusiker till politiker. Att veta hur man ska bete sig framför en tevekamera, eller under en tidningsintervju, har på grund av allt det här blivit viktigare.

Författarna till boken \"Medieträning\" har alla tre praktisk erfarenhet av ämnet. De har tränat landets främsta politiker och företagsledare. Redan i förordet vill de avdramatisera medieträningen, som de menar ofta blir bedömd utifrån en vanföreställning. Ingen av de som de tränat har haft skumma avsikter, snarare har de varit nervösa för att på något vis göra bort sig framför kameran. Så långt är det inte svårt att hänga med. Ingen vill väl börja stamma eller få tunghäfta framför en tevekamera. Att träna någon på den biten är heller inget problem. Men medieträning rymmer fler svårigheter än vad författarna låtsas om. De mer diskutabla aspekterna skymtar bara fram mellan raderna.

Medieträning har blivit en lukrativ business. De som tränas är sällan de som verkligen skulle behöva en grundkurs i hur media fungerar - oerfarna dokusåpadeltagare eller vanligt folk som av någon anledning hamnar i rampljuset. Snarare handlar det om redan slipade företagsledare eller politiker.

I kapitlet \"intervjukontroll\" ges tips om hur det går att undvika att svara på en fråga, att avleda intresset från något känsligt. Det finns också råd om hur det går att styra över intervjun till det som man själv vill prata om. Här, i det som kallas \"intervjun som dragkamp\", skymtar ett av de centrala problemen. Författarna ser uppenbarligen inget demokratiskt dilemma i att en makthavare tar kommandot över intervjun och journalisten. Inte heller att han ska använda media som en kanal för att föra ut det han vill ha sagt. För politiker är det här visserligen krass verklighet. Media är den megafon som används för att föra ut \"budskapet\". Men är det inget problem i att vi som medborgare får se intervjuer där makthavare lärt sig ett antal knep för att undvika att svara på känsliga frågor eller svarar på andra frågor än de journalisten ställer?

Medieträning är en konsekvens av att medias inflytande ökar. Men den har problematiska konsekvenser. En av dem är att det finns journalister som håller kurser i medieträning för de som han annars ska granska. Svaren på frågorna om problemen är dock inte självklara. Det kan exempelvis diskuteras om medias makt kan tillåtas öka hur mycket som helst utan att de som ska granskas får möjlighet att förbereda sig på intervjusituationen.

Som mediakonsumenter bör vi träna oss i att se igenom det spel som pågår framför kamerorna. I det här perspektivet blir boken läsvärd. För den som behöver få reda på hur medieträning, och media, fungerar är i själva verket den vanliga medborgaren.

Mer läsning

Annons