Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maktmännen bakom politiken

/

I dag är det val i Danmark. Är det partiet med flest röster som tar makten?
Nej, inte om man får tro en nyutkommen dansk bok " Magteliten – Hvordan 423 danskere styrer landet" av Anton Grau Larsen, Christoph Ellersgaard och Markus Bernsen (Politikens forlag) som listar de egentliga makthavarna. Tomas Polvall har läst och förskräckts.

Annons

De 423 danskar som bestämmer hur Danmark ska styras är rika äldre män från förstäderna norr om Köpenhamn. De bor i samma villaområden, har gått i samma skolor, träffas i samma organisationer, dyrkar samma fritidsintressen och har i stor utsträckning ärvt makt och pengar. Toppen i det danska näringslivet är en herrklubb där medlemmar känner varandra väl. I överklassens diskreta charm skyltas inte med rikedom. Underdrifter är god ton. När grevinnan Merete Ahlefeldt-Laurvig skrev en bok om sitt gods, taxerat till 150 miljoner, var titeln "Eriksholm – et hus på landet".

Pengar är viktigt, men inte avgörande. Lars Larsen, ägare av Jysk och en av Danmarks rikaste män, är inte medlem i maktens nätverk. Inträdesbiljett till nätverken är förbindelser och gemensamma värderingar. Tyck som oss, tala som oss, klä dig som oss, gå som oss och ha samma intressen. Lojalitet belönas med makt och pengar. God utbildning är ett måste, med undantag för karriärister i facket.

Makteliten är självfallet inget danskt fenomen. Den amerikanske sociologen C Wright Mills myntade begreppet redan på 50-talet. Nätverksmakt finns i alla länder och organisationer. Det vore spännande att se samma slags omfattande information som ligger till grund för "Magteliten – hvordan 423 danskere styr landet" applicerad på svenska förhållanden. En skillnad mellan länderna är storleken på landet och huvudstäderna. Köpenhamn dominerar i Danmark på ett helt annat sätt Stockholm i Sverige.

Kvinnor utgör 19 procent av de 423 personerna i maktens nätverk. Bland de få maktfulla från universiteten saknas humanister. Jurister och statsvetare är representerade, men ekonomernas dominans är förkrossande. När det gäller politiker dominerar män från socialdemokrater och Venstre, som är ett högerparti.

Ingenting tyder på att inflytandet från maktens nätverk kommer att minska. Tvärtom. Nätverkarna är säkert övertygade om att deras kompetens behövs för att besluta vad som är bäst för Danmark. Journalister, lärare, läkare, forskare, arbetare och tjänstemän kan tycka ordningen är olämplig och kritisera så mycket de vill – på kort sikt kommer ingenting att förändras.

Uppfattningen om medierna som en tredje statsmakt är inte förankrad i verkligheten.Den idén rör framför allt journalisternas självbild. Journalister kan väsnas hur mycket som helst, men i maktens slutna rum lyser de med sin frånvaro, enligt boken.

Ännu längre från makten finns kulturlivets folk. Maktens män är inte intresserade av kultur. Deras bristande intresse för och uppskattning av konst och litteratur motsvaras av kulturlivets förakt för makteliten. I kulturens värld är moral, kunskap, god smak och tolerans nyckelord. I kulturfolkets ögon saknas det hos makteliten.

De maktfulla männens inflytande är tydligt inom många sektorer. De styr fonder och fördelar forskningspengar så att ”det fria vetenskapliga universitetet”, enligt professor Curt Sørensen, ”har förvandlats till en fabrik som producerar dresserade soldater till konkurrensstatens produktionsapparat.”

Maktmännens uppfattning att deras beslut gynnar hela samhället är ytterst tveksam. Uppenbart är att de gynnar sina egna intressen. Magteliten – hvordan 423 danskere styr landet är en oroande rapport om att oligarki inte är ett främmande fenomen i Danmark. Demokratin urholkas inifrån.

Mer läsning

Annons