Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mångdimensionell Marknadsafton

Teater
Vilhelm Moberg: Marknadsafton
Teater Äsch: Marie Lundblom, Gunnel Johansson, Anders Öhrström, Åke Arvidsson
Regi: Paul Chevallerau Kostym och scenografi: Helene Borgsten Norra berget

Annons
En väntande marknad. Två kvinnliga kandidater till platsen på kuskbocken bredvid husbonn i trillan dit. Och ett brutet äktenskapslöfte eller i alla fall vad som i tolv år har tolkats som ett löfte.
När en av våra stora författare skriver ett folklustspel blir det förvisso lustigt, men Moberg vore inte Moberg om det inte bakom förvecklingar, ubbelspel och käftslängande dolde sig en betydligt djupare sanning.
På ytan är historien enkel. Pigan Lovisa har troget och utan att be om lön tjänat bonden Magni i tolv år i tron att han någon gång ska komma till skott och fria. Men Magni tänker förlova sig med den fina och förmögna Teresia och vågar inte berätta det för Lovisa. Hon söker tröst och hjälp hos fjärdingsman Rapp, den gamle kvinnotjusaren som har ett gott öga till henne och för all del till Teresia med. Men innerst inne är det Magni Lovisa
vill ha, trots att hans kärlek står till pengarna.
Handlingen skulle kunna inbjuda till att göra karaktärerna grova och enfaldiga, som så ofta i lustspel. Men här sker det inte. Teater Äsch presenterar sina personer med förståelse, ömhet och respekt. Den som släpps mest åt det ohämmade humorhållet är Magni (Anders Öhrström), men så är han ckså den som det ska skrattas åt; den lede kapitalisten som i slutändan får krypa till korset, även om han inte upphör att låta pengarna styra sitt liv för det; nej, det vore alltför otroligt.
Och hela tiden finns den sociala dimensionen där. Magni, arbetsgivaren, den fåfänge och girige, har det ekonomiska övertaget och tycks inte begripa eller inte bry sig om - att han med sitt dubbelspel inte bara gör Lovisa makelös utan dessutom hem-, framtids- och försörjningslös. Teresia har sin bankbok men är också fast i konventioner som ser ner på en ogift kvinna och förbjuder fint folk att arbeta. Hon måste försöka köpa sig ett gifte men hon gör det i fel samhällsklass.
Samtidigt är det en rolig föreställning. Som då Magni kråmar sig som en katt och nästan går i spinn när Teresias bankbok kommer på tal, och då han närapå upplöses i velighetsskum när han försöker hålla sina halvsanningar vid liv.
Eller då Moberg kryddar språket med bondesamhällets hela arsenal av talesätt, ordspråk och knipslugheter.
Och givetvis låter Moberg Lovisa, den tuffa och självständiga pigan, få som hon vill till slut. Hon får sin Magni och med det är hon kanske nöjd, även om han fortfarande älskar de besparingar arrangemanget ger mer än henne. Hon har i alla fall höjt sin sociala rang. Det, tycks Moberg vilja säga, är vad det hela handlar om. Det går inte att hålla människor fångna i roller. Inte när det är platsen högst upp på marknadstrillans kuskbock som står på spel.

Mer läsning

Annons