Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människans behov av myter

/

BOK Karen Armstrong: Myternas historia Bonniers

Annons
Dagens modernt upplysta människa står ensam, ibland vådligt svajande, på en planet som snurrar i ett avlägset hörn av galaxen. Blickande upp i himlen, där hon förr anade det gudomliga, ser hon nu bara ödslighet och tomhet. Karen Armstrong inleder i \"Myternas historia\" ett smått hisnande och världsomspännande projekt som åter ska förankra människan i myten.

I fler än 35 länder ska verk av världens stora författare ges ut. De kommer att skriva om en myt som de själva återberättar i personlig tappning. Den som först läst Armstrongs introduktion till ämnet förstår att det finns en poäng i att författare själva får sätta sin prägel på myterna. En myt är, som Armstrong definierar det, något som är sant därför att den är verksam, inte därför att den ger oss bevisbar information. En myt som inte längre har något att ge människan förlorar sin status som myt och försvinner. Myterna har följdaktligen också omformats genom historien.

På bara 130 sidor sveper Armstrong fram genom myternas historia, som också är mänsklighetens, från äldre stenålder till nutid. Generaliseringsnivån blir förstås hög i ett så begränsat format. Men det är ändå intressant att följa henne. Armstrong kopplar hela tiden myterna till frågor som rör vår tid vilket höjer läsvärdet. Det enda som stör mig är hennes högtravande språk som ibland slår knut på sig självt.

Myterna har alltid förändrats då människan gått in i nya faser. De har också varit ett hjälpmedel för att kunna acceptera livet som det ser ut. Redan under äldre stenåldern, på jagandet och samlandets tid, var gravarna smyckade med bilder som antydde tro på en kommande värld. På den tiden var tillvaron helig. Djuren var heliga och myter och riter behövdes för att dödandet av jaktbytet skulle vara acceptabelt.

Idag har myt blivit synonymt med något osant. Det är motsatsen till fakta. Förr var myt och logiskt tänkande inte konkurrenter utan komplement till varann. Men splittringen mellan mythos och logos uppkommer redan under de gamla grekernas tid det som Armstrong kallar för axialåldern. Det är nu människan blir medveten om livets villkor på allvar. Lidandet ses som en ofrånkomlig del av den mänskliga tillvaron.Det är också nu de filosofiska och religiösa systemen upprättas. Platon och Aristoteles hade en skeptisk attityd till myterna. Vilket så småningom ledde till att muslimer, judar och kristna försökte bevisa religionernas sanning på logisk rationell väg.

Det stora dödförklarandet av myten börjar annars på 1500-talet. Den nya världsbilden, och senare den naturvetenskapliga revolutionen samt det moderna upplysningsprojektet, klassar steg för steg ned det mytiska tänkandet. Det som inte kan bevisas är falskt. Följden har blivit ett samhälle där vi har det bra materiellt sätt men där många mår dåligt och känner att något saknas. Men är då myten verkligen död? Nej, egentligen inte. Armstrong menar att vår tids myter utgörs av litteraturen. Det är här vi kan lära oss medkänsla, att vi är beroende av varann. Hos Armstrong blir läsandet av romaner en slags meditativ syssla. Många författare sysslar också med att omforma gamla myter så att de berör oss idag.

Enligt uppgift ska en svensk författare ingå i det här stora projektet. Vem det blir är dock inte klart ännu. Om han /hon och de andra författarna åter kan förankra oss i myten och få oss att må bättre återstår att se. Men det är ett mäktigt projekt som ska bli intressant att följa.

Mer läsning

Annons