Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor och djur

Annons
För en tid sedan arrangerade djurskyddsaktivister i Tyskland en utställning under rubriken "Förintelsen på din tallrik". Den innehåller bland annat bilder från ett djurslakteri bredvid fotografier på fångar i ett nazistiskt koncentrationsläger. Samma utställning visades också i våras på Sergels Torg i Stockholm. Djurskyddsorganisationens talesman förklarade då att "när det kommer till smärta och lidande finns det ingen skillnad mellan djur och människor".
Resonemanget låter bekant, inte minst i Nobelpristagaren J.M. Coetzees bok "Elizabeth Costello" i kapitlen "The Lives of Animals: The Philosophers and the Animals" och "The Lives of Animals: The Poets and the Animals" (på svenska "Djurens liv", utgiven av Nya Doxa). Här finns också en jämförelse mellan den industriella köttproduktionen och djurslakten och nazisternas utrotningsläger: "Vi är omgärdade av en verksamhet så degraderande, grym och fylld av dödande att den konkurerar med allt det Tredje Riket var kapabelt till, ja den kan till och med sägas överträffa det ..."
Djurens rätt-aktivisterna citerar gärna Coetzees/Costellos argumentering som grund för sina ställningstaganden. Det gör även de som värnar om ett humanistiskt förhållningssätt gentemot djur, men samtidigt hävdar vikten av att aldrig sudda ut skillnaden den moraliska och filosofiska mellan människan och djuret; de pekar på en rad synnerligen obehagliga resonemang som visar vad som händer när denna gränsdragning upphör.

Djuren skall naturligtvis behandlas mänskligt. Problemet är att också de som inte lägger någon särskild vikt vid begreppet "människovärde", eller till och med ifrågasätter vissa människors mänsklighet och behandlar dem som djur säger samma sak.
Det kan gälla aningslösa unga aktivister som utan att se de moraliska konsekvenserna av sina ställningstaganden jämför sitt engagemang för minkar med Nelson Mandelas kamp mot apartheid och talar om hönsens lidande i "Auschwitzliknande dödsfabriker".
Det kan gälla anhängare av utilitarismen (uppfattningen att handlingar alltid skall bedömas efter sina följder: strävan är att uppnå största nytta eller lycka för de flesta) för vilka varken människans eller djurens rätt är en moralisk fråga.
I det mest extrema fallet kan det gälla den nazistiska människosynen. I en essä om djur, människor och undermänniskor skriver historikern Peter Englund att samma stat som var först med att ordna industrialiserat massmord på människor var banbrytande vad gäller djurens rättigheter. De som bröt mot de stränga djurskyddslagarna riskerade att hamna i koncentrationsläger. Det finns fler, skenbara, paradoxer: Hitlertyskland förbjöd vissa typer av försök på djur, bara för att utföra samma försök på människor; tåglaster transporterade djur i enlighet med humana bestämmelser; på tillbakavägen kunde människor utan några begränsningar packas i samma boskapsvagnar på väg mot Auschwitz.
Nazismens människosyn och syn på djuren är extrem, och dagens djurskyddsaktivister skall inte behöva stå till svars för den. Men det finns en logik, som börjar med avvisandet av ett etiskt förhållningssätt som hävdar människans unika ställning, fortsätter med "rationella" argument för att jämställa människans och djurets värde och slutar med att man värnar om rashundar och slaktar barn tillhörande fel ras.
Med Zygmunt Baumans ord i "Auschwitz och det moderna samhället": "I ett system där rationalitet och etik pekar i motsatta riktningar är humaniteten den stora förloraren."


Mer läsning

Annons