Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martinson och Lagerkvist

Annons
Sång 53 i Aniara berättar om ett märkligt spjut. Det går i samma riktning som Aniara men har större hastighet - det går förbi. Och Martinson berättar tror man uppjagat försöker tolka detta fenomen: spjutet som passerat Aniara: "Tomhetens spjut gick meningslöst sin bana". Man gissade om dess ursprung "Men ingen visste, ingen kunde veta - - - det var på något sätt ej till att tro på/var meningslöst som föremål för tro".
Men det som sedan hände:

Tre blev galna, en tog livet av sig
Och ännu en begynde med en sekt,
En skrikigt torr, asketiskt tråkig skara
Som länge bråkade i Aniara.
Så träffades vi lika fullt av spjutet.

Martinsons - Aniaras - spjut var ett tema på Vetenskapsakademins seminarium i maj detta år. Man hänvisade till Aristoteles som stängde in vårt planetsystem i en hermetiskt till - sluten ask och därför skulle spjutet vara "en symbol för poetens fasa inför det oändliga". Man hänvisade också till den romerske poeten och atomisten. Lucretius (95-55 fKr) som använt spjutet som ett bevis för oändlighetens existens - om ett spjut far genom rymden och kommer till en vägg betyder det att det finns ett rum bakom väggen för en fortsatt resa.
Mådä.
Men nog finns det referenser till Aniara-spjutet på betydligt närmare håll, såväl i tid som rum. 1953 - tre år innan Aniara var färdig och född - kom Pär Lagerkvists diktsamling Aftonland. En av de centrala dikterna - Spjutet - berättar om spjutet som aldrig skall vända tillbaka och "genomfara mörkret i sin heliga båge". Det är utslungat för alltid och Lagerkvist frågar sig vem som är spjutkastaren: "Någon måste ha kastat det/och att döma av kraften bör det ha varit en mäktig hand - - -
Spjutkastaren känner ingen/men hans eld känner du/Varför är det inte nog för dig?/Varför ser du långt bort/när hans spjutspets brinner i ditt hjärta?"
Aristoteles och Lucretius i all ära - men nog liknar det mera ett samtal poeter emellan?
Martinson och Lagerkvist: En av fem unga som blev mycket gammal och en som blev gammal mycket tidigt och en gäst hos verkligheten.
Och spjutet: Vems är handen? Meningslöst som föremål för tro?
Spjutet som drar oss förbi.
Mellan Aftonland och Aniara.

Mer läsning

Annons