Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med makten som drivkraft

/

Annons

Förra veckan stötte jag ihop med min vän bilhandlaren, som inte var så intresserad av att sälja en ny bil som att prata om Volkswagen-skandalen.

Han beskrev företaget som ett rädslans imperium styrt av två despoter: styrelseordföranden och Porscheättlingen Ferdinand Piëch och koncernchefen Martin Winterkorn. De befallde sina ingenjörer att sänka kvävgasutsläppen på dieselbilarna så att de understeg de amerikanska miljökraven. Om de misslyckades skulle de få sparken. Uppgiften var naturligtvis omöjlig att lösa på stipulerad tid. Därför fusket.

Samtalet fick mig att tänka på en bok jag nyss läst, som har titeln Björn Wahlroos – från stalinist till Nordens mäktigaste finansman (Lind & Co). Det är en fascinerande berättelse om en man som under sin tid på Helsingfors handelshögskola var glödande stalinist för att sedan bli brinnande kapitalist. Makt och pengar har varit hans drivkrafter.

Det där med stalinismen är intressant. Finansmannen Jan Stenbeck, som dog 2002 av vällevnad strax innan han skulle fylla sextio, rekryterade gärna chefer från SKP, Sveriges Kommunistiska Parti, som bestod av unga människor som viftade med Maos lilla röd och gärna marscherade i den riktning ledaren pekade ut. Företagsvärlden är ofta auktoritär och trots alla vackra ord om medbestämmande är många företag extremt toppstyrda.

Björn Nalle Wahlroos är en sådan ledare. Han är ordförande i Nordea och Sampo, mångmijardär som gärna manifesterar sin makt med annat än pengar. 2001 förvärvade han det gigantiska godset Åminne i Finland. Köpeskillingen var 90 miljoner kronor. Restaureringsarbetet kostade tiotals miljoner. 2007 bjöds 300 personer till invigningsfest. Finlands statsminister, kung Carl Gustaf och drottning Silvia, ambassadörer, baroner, grevar, hertiginnor och förstås topparna i finskt och svenskt näringsliv. Det var en magnifik fest och en storartad demonstration av makt. Dagen efter bjöds sällskapet på stor kräftskiva i Åbo.

Under en period av sitt liv var Wahlroos professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Helsingfors och han deltar fortfarande livligt i den ekonomiska debatten. Alldeles nyligen gav han ut en bok med titeln De 10 sämsta ekonomiska teorierna (Albert Bonniers förlag) där han dömer ut sådana som Keynes och Piketty.

Själv vill han att staten ska låta företagen sköta sig själva. Han menar att Europas dåliga konkurrenskraft beror på alltför hög beskattning, regleringar och lättsinniga lönekrav på en dysfunktionell marknad... där en miljard nya individer är villiga att arbeta för en bråkdel av de europeiska lönerna.

Björn Wahlroos är övertygad om att låga löner, långa arbetstider och total otrygghet är vägen mot en ljusnande framtid. Det är han inte ensam om. Just nu flyr flera miljoner människor för sina liv. Må de bjudas annat än armod och barkbröd om de kommer hit.

Mer läsning

Annons