Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men är 50-talet funkis?

/
  • Utställningen Allrum — H55/H05 är inrymd i en av de gamla paviljongerna från H55. Utsikten är fantastisk.
  • Stolen Te-Ve från H55, ritad av Alf Svensson. Vi inte fick TV-sändningar förrän 1956, men på H55 tänkte man på framtiden.
  • Husnummer i mosaik
  • Ett bostadsområde i Helsingborg. Arkitektur i gult tegel med vackra, glasade portar.
  • Tygmönstret Torn och Paradisträd av Stig Lindberg. Utformat på uppdrag av NKs textilkammare.

Annons
Jag går ut på Parapeten i Helsingborg. Det blåser, men vindarna är ljumma. Parapeten är en lång pir i hamnområdet. Tidigare kunde man bara komma ut från piren från ett håll, alldeles nordväst om konserthuset. För några år sedan byggdes en bro mellan hamnen och Parapeten, så nu kan man komma ut från två håll. Jag går över den nya bron och fram till den byggnad som en gång innehöll en restaurang med namnet Parapeten. Restaurangen uppfördes inför den stora H55-utställningen 1955 och är en av de få byggnader som finns kvar från den tiden. Intill restaurangen ligger en paviljong som innehöll konstindustriutställningen under H55, men sedan är det inte mycket kvar som påminner om den stora Helsingborgmanifestationen. I paviljongen har kommunen under sommaren 2005 en utställning om vad som hände här för 50 år sedan.

Mitt i sommaren 1955 öppnade H55-utställningen på Parapeten. Den väckte enorm uppmärksamhet över hela västvärlden. Många jämför den säkert med Stockholmsutställningen 1930. Och det kan man göra. Men de två utställningen hade betydelse på olika sätt. Stockholmsutställningen var funktionalismens stora genombrott i Sverige. H55 var däremot ingen manifestation för en ny stil. H55 var snarare en unik möjlighet att på ett ställe och vid en tidpunkt se var Sverige stod i samhällsutvecklingen när det gällde arkitektur och design. Inom designens område visade utställningen \"de konstnärliga krafternas strävan att ställa sig i produktionens tjänst, att skänka god form även åt vardagens redskap, att förena skönheten och nyttans världar\", med arrangörernas egna ord. På utställningen visades det som vi idag kallar för typiskt 1950-tal, till exempel Stig Lindbergs keramik och porslin och Sigurd Persson bestick och vardagsföremål. Nisse Strinnings Stringhylla visades naturligtvis, liksom Signe Persson-Melins kryddströare.

Men det var inte bara föremål som visades. Besökarna kunde gå in i helt färdiginredda lägenheter. Fem villor byggdes upp och visades. Till skillnad från de villor som presenterades på Stockholmsutställningen 25 år tidigare låg H55s villor inom de ekonomiska ramar som en normalfamilj hade att röra sig med. Stockholmsutställningens hus var snarast att se som en vision om hur det skulle kunna vara i framtiden. Under slutet av 1940-talet och början av 50-talet hade byggindustrin utvecklats starkt. Nya material hade kommit och allt mer av småhusen kunde byggas på fabrik och levereras i färdiga delar. Kataloghusens tid hade kommit. Dessutom gav staten förmånliga lån till egnahemsbyggen. En liten villa på 77 kvadratmeters boyta och ett garage, är visserligen inte stort i våra ögon, men för många 50-talsfamiljer var det en dröm, och faktiskt inte en ouppnåelig dröm.

Men tillbaka till sommaren 2005. Jag går in i paviljongen och går upp för trappan till utställningen. Själva utställningsrummet är fantastiskt, med glasade väggar längs tre av fyra sidor. Besökarna har en vidunderlig utsikt över hamnområdet och den nya moderna bostadsbebyggelsen. I utställningen har man i små grupper av föremål blandat saker från H55 och 1950-talet med moderna ting. Utställarna gör det inte lätt för besökarna, för att få reda på vad som är från vilken tid måste de läsa i en katalog. En del saker är så välbekanta 50-talsföremål att ingen tvekar, men annat är inte alltid lätt att sätta en tidsstämpel på. Här finns möbler och tyger, bestick och andra köksföremål, hyllor och skåp allt blandas rätt friskt. I en egen liten avdelning finns kläder från 1950-talet och idag.

En pedagogiskt poäng med utställningen är, förmodar jag, att visa att många 50-talsföremål visserligen är rätt präglade av sin tid, men att de ändå är så klassiska och formfulländade att de känns moderna än idag. Och visst, det fungerar. Sigurd Perssons servis och köksredskap Servus i rostfritt stål till exempel, har en nästan tidlös prägel.

Många, även arkitektur- och designhistoriker, vill kalla 1950-talets formspråk för funktionalism. Men jag håller inte alls med om det. Visst hämtade arkitekterna och formgivarna en hel del från funkisen. Men under 50-talet kom också något helt nytt och eget. Traditionen, som 30-talsarkitekterna förkastade, kom tillbaka men inte som någon slags pastisch, utan som en inspirationskälla. Med hjälp av funkis och tradition skapades en vardagsarkitektur som var djupt mänsklig och småskalig. Det humanistiska inslaget i allt som gjordes är påtagligt. I mitten av 1940-talet startade en mycket intressant debatt i tidningen Byggmästaren mellan två riktningar inom arkitektkåren. På den ena sidan stod funkisens vapendragare med Ahrbom och Zimdal i spetsen. På den andra sidan stod förnyarna med Backström och Reinius i spetsen. Leif Reinius var redaktör för Byggmästaren och han släppte fram många funkiskritiska skribenter. Den här debatten speglar på ett tydligt sätt vad som rörde sig inom arkitektkåren och vilka ideal som var viktiga vid den här tiden. De funkiskritiska arkitekterna fick så småningom stort gehör i byggbranschen, och inte minst av den anledningen bör man inte kalla 1950-talets byggnadskonst för funktionalism.

Jag går ut ur paviljongen och på vägen tillbaka kastar jag åter en blick på restaurang Parapeten. Byggnaden är onekligen mycket funktionalism, med sina pelare, sitt platta tak och sina fönsterband. Men senare åker jag förbi ett 1950-talsområde alldeles i utkanten av Helsingborgs stadskärna. Det är ett område med gula tegelhus. Här finns husnummerskyltar i mosaik, pelargångar och små rumsbildningar mellan husen och en variationsrik arkitektur. Detta är inte funkis det är något alldeles eget.
Fotnot: Utställningen Allrum H55/H05 pågår till och med 4 september)

Mer läsning

Annons