Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min ungdoms folkpark — vart tog du vägen?

/

BOK Eva Dahlström (red): Det var dans i Folkets Park. Folkrörelsernas Arkiv i Örebro Län i samarbete med Liv i Sverige.

Annons
Bilden av folkparkskvällen ett illuminerat hörn av den klassiska svenska sommaren.

Förväntningar, skratt, besvikelser, tårar, maskor på nylonstrumpan, gabardinkostymer, skavsår, extraknäckande ordningsvakter, svartsjuka, de runda konturerna av en hoppfull kondom i plånboksfacket, kulörta lampor, \"Novelty Accordion\", damernas tjyv, scenshow kl 23.00, chokladhjulet, pilkastningen, snärtarna från luftgevären och en lördagsfylla uppbyggd av bakficksljummet Renat spetsat med Guldus.

Och så den ljuvliga, åtrådda folkparksflickan kreerad genom ett perfekt samarbete mellan Salong Anita och senaste utsläppet från Borås.

Ovanstående tonåriga erfarenheter av folkparker bygger bland annat på ett mediokert klarinettspelande i diverse orkestrar på det svängiga 50-talet.

Slowfox, foxtrot, vals, tango och rumba och gammeldans söndagar 14.00-16.00.

Man minns kvällens sista dans (följa-hem-förhoppningarnas godnattvals),

folkparksmazarinerna i pausen och slitet med att lasta orkesterbilen medan kapellborsten (det hette så på den tiden) var inne hos Park-Ivar (stockholmsorkestrarnas vanvördiga benämning på parkchefen)

och kvitterade ut gaget.

Korvgubben var vår vän:

- Grabbar, jag har några korvar kvar. Dom är inte varma, men vill ni ha dom så varsågod!

En halvljummen Sibylla i papper och med Slotts på medan belysningen släcktes.

Och som reporter senare i livet :

o Vårgryningarna på Expressens nöjesredaktion.

Hålögda kolleger ramlar in kramande hundörade reportageblock fyllda med intryck från folkparkspremiärer runt om i landet.

o Artistforum. Landets parkgubbar får ta med frun till Stockholm, Norrköping, Örebro, Eskilstuna, Borås och Kristianstad för att själva lägga en sula på parketten, kolla årets nöjesutbud, dricka grogg med grabbarna och sen resa hem och fråga frugan om vilken artist hon tyckte var bäst.

Det är lätt att hemfalla åt privatnostalgi när man bläddrar i boken \"Det var dans i Folkets park\".

En dokumentär späckad med intervjuer, bilder och egenhändigt skrivna berättelser av de 69 personer, som svarat på utgivarnas upprop. Många av dem veteraner - medvetna om att en folkrörelse inte var bara ett, två, tre på ett nytalkat dansgolv.

Föreningen Liv i Sverige vill främja det självbiografiska berättandet under mottot\"Varje liv är värt att skildra\".

Och har lyckats mycket bra i det här fallet även om man som norrlänning tvingas påpeka en geografisk koncentration söderut.

Boken ger inte bara en bild av livet i och kring en folkpark.

Ramarna är tänjbara och har plats även för andra, sociala iakttagelser.

Som gammal blyfanatiker gläds jag över att boken på två ställen hyllar typograferna i det här sammanhanget.

I Lindesberg var Typfesten Parkens största arrangemang och i Örebro höll samma starka fackliga organisation i sommarfesten..

\"Typograferna anses för lite finare folk, ofta klädda i kostym. Deras fackförening har anor och det är dom som trycker Bergslagsposten\", konstaterar en av skribenterna.

Några slumpvisa nedslag:

Akrobatgruppen Malmsten förekommer i flera sammanhang. Intressant är att saxofonisten Jonny Campbell började som konstcyklist hos Helge Malmsten och reste med honom i parkerna på 30-talet. Brodern Fritiof Malmsten var också konstcyklist och även direktör för Malmstentruppen verksam ända fram till 1976. DagmarAndersson hur blev en Malmsten Girl 1943. Hon var bara femton år:

\"Att vara en Malmsten Girl, som följde med på deras 27:e säsong i Parkerna innebar inte bara att jag spelade och sjöng. Jag dansade också och var nummerpresentatör. Det var jäktigt i början, jag hade arton kostymbyten, när jag var ensam om uppgiften\".

Kurt Wirestedt Örebro tillhör de verkliga veteranerna. Han berättar om när Parken i Örebro låg i Rynninge och minns 20-talets teatersällskap Allan Ryding, Anders Fritioff, Martin Sterner, Elis Engsröm och Gideon Wahlberg i lustspel som \"Söderkåkar\" och \"Bröderna Östermans Huskors\".

Folkparkerna innebar naturligtvis lockelser som kolliderade med en kristen uppfostran. Stina Ahlm hade gått tio år i söndagsskolan i Missionshuset och var medlem i juniorföreningen:

\"Nu kände jag samvetskval när jag ena kvällen var på juniormöte och andra kvällen åkte till Parken\".

En park som förekommer på flera ställen i denna bok är Gamleby.

Föreningen Gamleby Folkpark u p a bildades 18 mars 1949.

Förre sekreteraren Runo Petersson berättar om hur han åkte till Finspång för att engagera Frank Sinatra för 9 500 kronor 1953.

Till parken i Finspång kom bara 537 betalande. Dessutom var Sinatra förkyld och på uruselt humör.

Men till Gamleby kom han aldrig eftersom han avbröt turnén och flög hem till USA.

Den 18 juni 1965 uppträdde Owe Thörnqvist i Pålsboda Folkets Park. En man i publiken störde showen, Owes tålamod tröt och han klippte till fridstöraren.

När det gäller Sundsvalls Folkets Park saknas det berättare. Det borde finnas skrivglad, mogen ungdom som kindat exempelvis till Roland Lidholms 11-mannaorkester, Sven Sjöholms eller Hazy Osterwalds.

Däremot berättar Runa Edlund som på den tiden hette Nordin i efternamn och jobbade på P J Nordlanders skofabrik i Mjällom om en midsommardans på Ulvön:

\"V kom från Norrfällsviken med fiskebåt min kompis och jag. Hon hade ett tält utan golv, vi hade filtar, var sin liten kudde, spritkök och en kasse med mat\".

Varje gång jag får tag i en bok som dokumenterar svenskt nöjesliv epoker som försvunnit eller är på väg att försvinna får jag applådsvett i handflatorna.

\"Det var dans i Folkets Park\"står numera i min nöjes- och kulturhylla pärm vid pärm med Staffan Tjernelds \"Gröna Lund och andra Djurgårdsnöjen\" och Uno Myggan Ericsons \"På nöjets estrader\".



PS. I sanningens namn måste jag dock protestera mot berättelse om Lill-Babs Svenssons karriär. Det var inte en artikel i Expressen som gav Barbro Magaretha Svensson från Järvsö en kick ut i den stora nöjesvärlden. Artikeln stod i Sundsvalls Tidning!

Mer läsning

Annons