Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monument för nya självbilder

Ända sedan murens fall 1989 har det funnits planer på att uppföra ett minnesmonument över förintelsens offer i Berlin.
Den tionde maj i år kommer det äntligen att invigas.

Annons
Vägen till Stelenfeld, som monumentet heter, har emellertid varit lång och besvärlig. Vad som började med ett upprop från en rad tyska intellektuella med bland annat Günter Grass i spetsen, utvecklade sig snabbt till en politisk stridsfråga med den tyska allmänheten som främsta debattörer.
Det som gör Stelenfeld till en känslig fråga är att monumentet i grund och botten handlar om den tyska identiteten. Med ett återförenat Tyskland, där Berlin återigen blivit huvudstad, har det historiska arvet hamnat högst upp på den politiska dagordningen. Hur dagens tyskar ser på sitt förflutna och vilken grad av självkännedom monumentet ska spegla har varit avgörande frågor i utformningen av Stelenfeld. Inte minst från politiskt håll.
Idag reser sig Stelenfeld på ett 20 000 kvadratmeter stort område i det mest centrala av Berlin. Med 2 700 stenblock har arkitekten Peter Eisenman skapat en lidelsefull symbol över det oöverskådliga och ogripbara bakom naziregimens förintelse och mord på Europas judar. Men vad Stelenfeld också är ett exempel på, är det tyska folkets oavbrutna bearbetande av sin historias skuggor.
Hur umgås ett folk med sin historia? Varje nationalstat måste ställa sig denna fråga. Men i ett land som Tyskland blir den förstås extra komplicerad, säger Aris Fioretos, Sveriges kulturråd i Berlin.
Ett beprövat sätt är genom konstnärlig bearbetning. Här tycker jag att tyska efterkrigskonstnärer och -författare varit tämligen föredömliga, säger Fioretos.
Att relationen till historien är problematisk går inte att undvika om man besöker Tyskland. Nyligen publicerades en forskarrapport som visade att 25 % av den tyska befolkningen fortfarande upplever sig som traumatiserade på grund av kriget. Det är ett delvis nytt sätt för Tyskland att relatera till sin historia, eftersom det vittnar om en självbild där tyskarna ses som offer för nazismen.
Man ser spår av detta även inom litteraturen, säger Fioretos. På senare tid har flera romaner utkommit som skildrar krigsupplevelser ur ett trångt, nästan intimt perspektiv. Det var närmast tabu för tjugo år sedan.
Men om det att handlar om att skapa en ny tysk identitet är jag osäker på. Stater gör nog klokt i att se nationell identitet som något mångfaldigt och motstridigt, säger Fioretos.
Aris Fioretos får delvis medhåll av Volker Schlöndorff, filmregissör och en av de tyska kulturarbetare som mest oförtrutet bearbetat det tyska efterkrigstraumat. Schlöndorff var en av initiativtagarna till den så kallade nya vågen inom tysk film på 70-talet, och blev bland annat uppmärksammad för Oscarsvinnande Blecktrumman - en av de första filmerna som just visade traumatiserade tyskar under Tredje riket. Huvudpersonen, Oskar, är som bekant en liten pojke som slutar växa när nazisterna tar makten...
Det finns ingen ny tysk identitet, säger Schlöndorff kort. Hela diskussionen är fullständigt överdriven.
Vi lever i en globaliserad värld, och i den behöver inte länder längre någon identitet. Människor gör det däremot, säger Schlöndorff.
Tveklöst kommer minnesmonumentet Stelenfeld att få flera funktioner. Först och främst kommer det att vara en samlingspunkt för eftertanke och hågkomst över förintelsens offer. Men Stelenfeld kommer också att fungera som ett påbud för kommande tyska generationer att respektera demokratiska värderingar. Sist men inte minst, kommer kanske Stelenfeld att bli en självbildernas symbol - vare sig dessa är Tysklands självbild eller tyskarnas egen självbild.

PATRIC MOREAU

Mer läsning

Annons