Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mord, matematik och filosofi

/
  • Balliol college, ett av många college vid universitetet i det Oxford som fått bistån med scenen till många deckare.

The Oxford murders Guillermo Martínez Abacus 2005

Annons
Deckare som översätts till svenska kommer, liksom annan översatt litteratur, huvudsakligen från de anglosachsiska språkområdena. Då och då publiceras också titlar från övriga nordiska länder, främst Norge samt Tyskland, Frankrike och Italien och emellanåt en enstaka bok från Spanien eller Ryssland eller något annat östeuropeiskt land.
Latinamerika, har jag en känsla av, är mycket sällsynt företrätt på den svenska bokmarknaden. För den som i likhet med mig inte kan spanska återstår då att läsa på engelska. Av en slump hittade jag i en Londonbokhandel en översättning av den prisbelönta The Oxford Murders av den argentinske författaren Guillermo Martínez.
Den drygt 40-årige Martínez är matematiker men har också gjort sig ett namn som författare och hör till dem som rekommenderades bland en grupp på fem aktuella argentinska författare i en broschyr som jag dagen efter bokköpet läste på bokmässan i London.
Martínez har använt sig av sina egna erfarenheter som student i Oxford och låter sin unge latinamerikanske huvudperson som just har disputerat i matematik åka till Oxford för studier. Han inackorderas hos en äldre dam, änka efter en framstående matematiker, och stiftar bekantskap med hennes cellospelande dotterdotter Beth och en äldre matematiker, Seldom, vars hustru ett par decennier tidigare omkom vid en bilolycka som också krävde Beths föräldrars liv.
Efter bara några dagar finner han och Seldom den gamla damen sittande död i en stol. Polisens misstankar faller först på Beth, men sedan det kommer fram att Seldom kommit till huset efter att ha funnit ett mystiskt meddelande i sitt fack på universitetet, förefaller det som om en seriemördare kan vara i farten.
Ytterligare dödsfall inträffar också, fler meddelanden med början på vad som ser ut som en kod påträffas och den handfull människor som läsaren presenteras närmare för, tycks alla möjligen vara inblandade i händelserna.
Både ett teorem av Gödel och filosofiska tankar av Wittgenstein spelar en roll för gåtans lösning, och eftersom detta är en modern variant av pusseldeckare, så finns det ett par slutknorrar. Man ser bokstavligen för sig hur kommissarie Petersen kliar sig i huvudet likt en sentida Watson även om här inte finns någon motsvarighet till Sherlock Holmes, bara ett par matematiker som försöker tänka både logiskt och intuitivt på en och samma gång.
Och läsaren kan nog inte vara alldeles säker på att allt verkligen klarats ut när romanens sista ord är sagt. Kort sagt, en skickligt skriven, underhållande kriminalroman som borde översättas också till svenska.

Mer läsning

Annons