Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mot en friare vetenskapsinformation

Annons
Vetenskapsrådet vill numera att vetenskaplig information ska vara fritt tillgänglig på nätet. En glädjande kursändring som förhoppningsvis kan öka spridningen av ny kunskap, och påskynda forskningens framsteg.
Idag är många av de stora förlagens vetenskapliga tidskrifter svåråtkomliga. Framför allt beroende på stigande priser som tvingar universitetsbibliotek att säga upp prenumerationer på viktiga titlar. Det drabbar forskningens livsnerv, det vill säga utbytet av idéer och resultat.
Utvecklingen beror delvis på att marknaden fungerar dåligt. Förlag som sitter på de mest prestigefyllda tidskrifterna har en monopolliknande ställning och vinstmarginaler på uppemot 30 procent.
Det är absurt eftersom kalaset baseras på offentliga medel. Först finansierar de stora delar av forskningen. Och resultatet, artikeln, får förlagen gratis, vilket knappast är vanligt inom andra delar av förlagsvärlden.
När artiklarna sedan kvalitetsgranskats och paketerats till en tidskrift öppnar det offentliga åter plånboken för att få rätten att läsa de resultat man redan bekostat. Situationen är svår att förena med tanken om lärosätenas tredje uppgift, som innebär att de ska samverka med samhället i övrigt.
Det är delvis som en reaktion mot denna ordning som nya publikationsformer uppstått på internet. Det handlar om tidskrifter där forskaren eller finansiären betalar för att få artikeln publicerad, och om öppna, elektroniska arkiv, ofta drivna av universitet, där forskare lägger ut sina arbeten.
Vetenskapsrådet ger alltså en viktig signal till forskarsamhället när det nu äntligen sällar sig till raden av internationella forskningsfinansiärer och organisationer som stödjer en förändring av publikationssystemet mot det som kallas Open Access.
Genom att underteckna den så kallade Berlindeklarationen åtar sig rådet också att uppmuntra forskare att publicera resultat fritt tillgängliga på nätet och att verka för att öppen publicering blir meriterande vid utvärdering och tjänstetillsättning.
Vad stödet betyder i praktiken återstår dock att se. När Britta Lejon och Vetenskapsrådets ordförande Bengt Westerberg uttalar sig i Sydsvenskan (19.5) ger de exempelvis inget svar på frågan om rådet är redo att skjuta till pengar för att betala för publicering i Open Access-tidskrifter. Det borde vara en viktig princip att ekonomiska förutsättningar inte påverkar möjligheterna att offentliggöra forskningsresultat.
Och kommer Vetenskapsrådet att ställa som villkor för sina anslag att forskare gör resultaten fritt tillgängliga? Flera finansiärer har valt den strategin. De vetenskapliga tidskrifterna har en inbördes rankning som baseras på hur ofta de citeras, och för att göra karriär och öka chanserna att få forskningsanslag måste forskare publicera sig i de högst rankade tidskrifterna.
De öppna tidskrifterna är generellt sett unga och rankningen är låg. Följaktligen skickar idag relativt få forskare sina manus dit, alldeles oavsett om de sympatiserar med konceptet eller ej. För att bryta låsningen och få balansen att tippa över till förmån för den öppna publiceringen krävs att finansiärerna ställer aktiva krav.
Open Access står för fritt tillgänglig kunskap. Men en viktigare fråga är när vi får en fri, eller åtminstone friare kunskap? Inom medicinen får forskning som sponsras av industrin oftare än annan forskning fram resultat som är positiva för sponsorerna. Och hur fri är vetenskapen i förhållande till politiken när politiska direktiv tillåts styra hur exempelvis apatiska flyktingbarn ska behandlas?

Mer läsning

Annons