Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musik vid Dellen på upploppet

/

Annons
Musik vid Dellen pågår fortfarande. Nu i helgen avslutas de tio dagarna.
Idag är Strömbacka platsen för barnteater och för sångerskan Kerstin Ståbi med musiker. På söndag blir det traditionell dragspelsstämma i Norrbo och på Forsa Forngård underhåller Helen Sjöholm med Jojje Wadenius.
Årets musikdagar har varit litet lättare att följa. Publiken har fått lediga dagar mellan de stora evenemangen, bra både för orken och kassan, och vi har sluppit svåra val. Någon i ledningen har äntligen insett att en jazzälskare också kan vara intresserad av folkmusik eller krumhorn från medeltiden.
Traditionella Musik vid Dellen-inslag lockar varje år nya lyssnare, som invigningen med folkmusik på Avholmsberget, i år med O'Torgs-Kaisa, Karin Hjelm och skivdebutanten Katarina Hallberg.
Delsbostämmans råa förstämma, där yngre grupper och yngre publik dominerar, och där man serverar tacos i stället för ostkaka, fortsätter att vara en succé. I år toppades scenprogrammet av gruppen Golbang med sångaren Rostam Mirlashari, som äntligen fick publiken på fötter, och på lilla Kilalogen fortsatte polskedansen till morgonen.
Ny spelplats för en helkväll med tre arrangemang var Långvinds herrgårdsmiljö. Abellis Magiska Teater återkallade 1800-talets marknadsunderhållning. De bjöd på lite trolleri, lite sång, ett positiv och en björn som godmodigt lufsade omkring och antastade barn. När en loppa rymmer, måste man leta hos publiken, men det är inte säkert man hittar rätt djur!
Brukskapellet i Långvind är ett annat romantiskt minnesmärke, där man fick njuta av renässansmusik i tisdags. Musik för små och dyrt pyntade salar. Trevligt men inte väldigt minnesvärt, om man har hört specialisterna mejsla fram den tidiga musikens toner. Och Bellman, varför Bellman? Den späda Anna Emilsson gjorde sig bäst i de elisabethanska sångerna, till välspelande Jakob Lindbergs antika luta.
Movikens masugn är en motsträvig spellokal, men Ellika Frisell med fiol och altfiol och Solo Cissokho från Oslo och Senegal med sin cora lyckades. Ljudteknikern Sigge Krantz skall ha tack för detta. Svensk folkmusik, särskilt Bingsjötraditionen från Päkkos Gustav, är Ellikas specialitet och med Solo skapade hon ett fantastiskt möte. Sällan ser man sådant samtal på en scen. En kastar ut en fras, den andra svarar, de utmanar varann och turas om att lägga golv under varandras akrobatik.
Solo började själv som litet barn att bygga sin cora av en kalebass och antilopskinn. Först som vuxen kunde han bemästra senegalesisk tretakt. Med Ellika behöver han kunna tretakt.
Från Haraldsmåla till Buenos Aires hette blockflöjsvirtuosen Dan Laurins och världsgitarristen Göran Söllschers program i Strömbacka kapell. Den svenska musikens fader Johan Helmich Roman, som dog i Haraldsmåla norr om Kalmar, vill vi absolut höra i Strömbacka, och Händel och Bach!
Men när vi går därifrån är det några andra stycken som också satt sig fast i minnet: Astor Piazzollas Night Club från 1960 och japanen Yuquijiro Yocoh, född 1925. Variationerna över visan om körsbärsblomman var Söllschers soloinslag. Kvar skavande i minnet är också Dan Laurins egensinniga flöjtspel, när han strävt glider över en ton så att man ryser, tills han landar på exakt rätt höjd.
Kanske är det bästa med Sveriges alla sommarturnéer och festivaler, att vi får smaka på musik som vi sen kan gå till skivaffären och ta med oss in i våra hem.

Mer läsning

Annons