Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drama i megaformat

/
  • Ingrid Tobiasson (Klytaimnestra) och Ingela Brimberg (Elektra) med statister.
  • Här dryper blod och svallar känslor: Ingela Brimberg (Elektra), Thomas Lander (Orestes) och Susanna Levonen (Chrysothemis) med Elektras ståljätte i bakgrunden.
  • Ingela Brimberg som Elektra framför brinnande ståljätte.
  • Blodet forsar över spelplatsen.
  • Ingela Brimberg (Elektra) på väg upp i sin ståljätte.
  • Thomas Lander (Orestes) gör entré på sin brinnande ståljätte.


Operarecension
Umeå kulturhuvustadsår: Elektra
Norrlandsoperan och scenkonstkollektivet La Fura Dels Baus
Regi och koncept: La Fura Dels Baus
Musik: Richard Strauss
Dirigent: Rumon Gamba
Koreograf: Mireia Romero
I rollerna: Ingela Brimberg, Susanna Levonen, Ingrid Tobiasson, Thomas Lander, Magnus Kyhle med flera
Umestan, Umeå
Återstående föreställningar: 19, 21 och 23 augusti

Annons

Egentligen går det inte att beskriva den. Norrlandsoperans mest exceptionella uppsättning någonsin, kulmen på kulturhuvudstadsåret: Richard Strauss Elektra, en opera som vibrerar av hat, hämnd och galenskap och inramas av det mest spektakulära sceneri man kan tänka sig.

Den spelas utomhus, på en kaserngård som först liknar en byggarbetsplats med sina kranar och byggkurer men som strax förvandlas till en tvåhundra meter djup scen, ett helt landskap att agera i. Här forsar blodfärgade vattenfall som förvandlar spelplatsen till vattenomgärdade öar. Här brinner bål, här svingar sig eldbollar som vore de brinnande varelser, här rör sig horder av statister som anonyma, böljande köttmassor och understryker den hotfulla, krypande stämningen.

Här gör tio meter höga ståldockor entré, somliga som eldbelysta torn behängda med statister som gör dem till en sorts levande, krälande väsen, andra som megastora representationer av rollerna i vars bröst sångarna står och sjunger. De lyfts av stora kranar, svävar över publiken och blir en bild både av rollfigurernas storslagenhet men också av deras ohyggliga ensamhet, var och en inlåst i sin attityd, sin egen frätande vilja.

För ett så storskaligt uttryck krävs förstås en opera som briserar av drama. Elektra bygger på den grymma grekiska sagan där kung Agamemnon har offrat sin dotter Ifigenia till gudarna för att få god vind på sina krigståg men själv mördats av sin hustru Klytaimnestra och hennes älskare Aigisthos. Kungadottern Elektra svär att hämnas sin far och döda modern. Hennes syster Chrysothemis vill ut ur hela den blodbesudlade familjen och leva ett vanligt liv, men Elektra är galen av sorg. Och hatet kräver bara mer blod. Lämpligt nog återvänder brodern Orestes, som gällt för att vara död, och utför dåden. Elektras lycka vet inga gränser, men det är med självmord hon kröner sin triumf - varvid även hennes jättedocka brister itu. Det svarta budskapet är att mod och hat aldrig kan föda något annat än mer död.

För att orka detta monumentala spel, i den här miljön, krävs fantastiska röster, hållbara; stora, klangfulla. Inte minst Elektra själv, Ingela Brimberg, gör en prestation i denna ökända röstmördarroll, där hon svartklädd och med håret på ända slungar sina förbannelser men också gestaltar djup lycka, som när hon återser sin älskade bror - även sådana partier blir starka som kontrast mot svärtan.

Musiken är ibland svårsmält, mörk och krypande, men ibland också så bedövande vacker som bara Richard Strauss kan. Den förstärkta operaorkestern låter praktfullt och ljudet fungerar oklanderligt, liksom all annan teknik som krävs för denna jätteapparat. Orkestern sitter inomhus men projiceras ibland också i svartvitt på spelplatsen. Därmed förstärker den sceniskt också kollektivet av halvmänskliga varelser som utgör härskarparets uppvaktning.

Och medan den norrländska kvällen djupnar koncentreras allt mer till elden, musiken, jättarna som svävar i skyn och till det drama som stundtals pyr och glöder, stundtals rasar och river men som aldrig slutar gastkrama. Magnifikt spel i en osannolik, oförglömlig omgivning; något man bara får uppleva en gång i sitt operaliv.

Mer läsning

Annons