Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En superkombination av folkmusiker

/

Konsertrecension
Sweden Allstars
Sidsjö Hotell, fredag

Annons

På fredagskvällen spelade en superkombination av musiker på Sidsjö hotell.

Sweden Allstars är ett sjumannaband sammansatt av två trios och en sångerska, som visar att enheter som kombineras med varandra kan bli något mer än summan av sina delar.

Tillsammans med sångerskan Ulrika Bodén fanns trion Ahlberg, Ek och Roswall och även Göran Månsson band med på scenen under Medelpads folkmusikförbunds samspelshelg. Det borde varit sju musiker, men basisten i Göran Månsson band hade kommit bort, så de var bara sex personer på scen.

Nu fanns det gott om instrument ändå. Fioler, nyckelharpor, gitarr, cittra, flöjter och trummor fylld ut ljudbilden så att ingen i publiken hade skäl att sakna basen. Inte minst kapellmästare Göran Månsson använde subkontrabasblockflöjten som stöd till kompsektionen i flera låtar. All folkmusik blir dessutom bättre med ett ordentligt trumbatteri, om du frågar mig. För att inte tala om ett grundläggande blueskomp. Kort sagt; har man ordning på kompsektionen finns utrymme att sväva ut.

Under konserten uppträder alla som en helhet och samarbetar utan problem. Ulrika Bodéns sopran drillar sig igenom en bred ljudbild. Hennes röst är klar och klangfull och passar utmärkt för både de kringelkrokiga och de mer raka låtarna under kvällen. Hon bidrar även med cittraspelet under konserten.

Varje musiker får sin chans att presentera sig, som till exempel i en bröllopsmarsch av Johan Eric Blomgren. Låten är som ett samtal, mellan nyckelharpan och övriga instrument. Att vi i publiken kan uppfatta musikens alla delar är ett resultat av en mycket skicklig mixning. Peter Bonde sköter ljudbordet, ingen enkel uppgift men han hanterar ansvaret utan misstag.

Folkmusik handlar traditionellt sett om strängaspel, och Sweden Allstars har koll på sina nylonsträngar. Men kvällens behållning är faktiskt trumsolot som Petter Berndalen levererar. Det är under en rivig liten låt om en hästslaktare i Liden. När Berndalen sätter igång tystnar övriga instrument, men melodin bärs vidare av trummorna på ett makalöst sätt. Min enda invändning är att man ofta har lite för högt tempo i låtarna. Jag hade gärna sett lite fler lugna låtar, för balansens skull.

Att slå ihop grupper så här har med sig risken att det nya är så mycket bättre att publiken får svårt att nöja sig med mindre. Nu är det här inte första gången musikerna spelar med varandra. Den här konstellationen ska också användas i en kommande turné i Japan, så kanske kommer det fler chanser att uppleva Sweden Allstars även på hemmaplan.

Mer läsning

Annons