Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Framgångsrik tenor kommer på turné

/
  • Michael Weinius och dirigenten Johannes Gustavsson repeterar tillsammans med Nordiska kammarorkestern i Tonhallen i Sundsvall.

Annons

Michael Weinius är en av Europas mest eftersökta tenorer. I lördags kunde han ses och höras i SVT:s flyktinggala som samlade in 1,8 miljoner kronor till Radiohjälpen. I veckan besöker han Sundsvall för att repetera och konsertera tillsammans med Nordiska Kammarorkestern.

Konserten ges i Sundsvall Östersund och Örnsköldsvik. Michael Weinius kommer att sjunga sex romanser av Franz Schubert, bland andra Die Forelle, An Syliva och Nacht und träume.

Under repetitionen i Tonhallen sjunger han tillbakahållet med ryggen mot publiken, vänd mot orkestern. I en paus finns tid för frågor.

Varför ställde du upp på flyktinggalan?

– Det är en besvärlig flyktingsituation över hela världen och om man med sin konst kan visa medkänsla med människor som har det svårt är det självklart att ställa upp. Alla som var med ställde upp gratis, tekniker, artister, alla. Vi drog in 1,8 miljoner.

Fungerar det att sjunga Schubert med stor orkester?

– Ja det tycker jag. Sångerna är ursprungligen skrivna för piano men orkestreringen tillför ytterligare en dimension. Det är andra tonsättare än Schubert som gjort orkesterarrangemangen, , Max Reger, Brahms och Benjamin Britten. De försöker vara trogna Schuberts toner men jag tycker ändå att deras klangfärger påverkar ljudbilden.

Du är framgångsrik, hur känns det?

– Det är trevligt när folk vill lyssna och låta en göra det man är bra på. Men framgång innebär ökade krav. Många tror att det här är ett glamoröst yrke, men det är ytterst lite glamour att vara operasångare. Det är många ensamma hotellnätter i okända städer. Men jag kan glädjas åt i det jag gör i yrket.

Du bytte från baryton till tenor. Kom du på det själv, att du skulle byta?

– Ja. Jag var ju så ung när jag kom in på Operahögskolan, bara 20 år. Jag sökte in som baryton och debuterade 1993 i det röstfacket.

Var det när du bytte som framgångarna kom?

– Ja, jag är bättre tenor än baryton. Det var för elva år sedan.

Och nu sjunger du Wagner på de stora operascenerna. Varför är det så speciellt att sjunga Wagner?

– Om man klarar av Wagner öppnar sig en stor arbetsmarknad. Det är också oerhört långa och krävande partier. I år när jag sjöng Tristan på Stockholmsoperan var jag inne på scenen i tre och en halv timme. Det gäller att hålla hela tiden, det är som att springa maraton.

Operasångare jobbar med samma repertoar under långa perioder. Hur länge har du jobbat med romanserna som du ska sjunga med Nordiska kammarorkestern?

– Några har jag säkert hållit på med i 20 år. Någon började jag titta på för ett halvår sedan.

Mer läsning

Annons